måndag 15 juni 2020

Och så skriver jag bara

Alla som har skrivit en längre uppsats vet att det går att förbereda sig hur länge som helst. Och då menar jag verkligen hur länge som helst. Det finns alltid fler texter att läsa: som kan vara bra att känna till, som anknyter till det man ska skriva om och så vidare i all oändlighet. Jag har haft en mer generell idé som min icke-handledare har ok:at men saknat en specifik fråga, i fredags fick jag dock en idé som jag mailade iväg innan jag stängde datorn för helgen.

Nej, jag har inte fått något svar ännu, men jag chansar. Tror jag aldrig har börjat en uppsats på det viset (och innehållet i meningen lär revideras) men nyss öppnade jag ett dokument som jag inledde med orden "Syftet med uppsatsen är att...". Så får det bära eller brista.  

Medan fötter och händer blir mer och mer svullna, Minicyklisten gör kullerbyttor i magen och solen gassar där utanför. Medan Cyklisten håller på med sitt vid den andra datorn och byggarbetarna bankar och bankar på den sista raden balkonger. Med stela axlar och ett bäcken som värker. I shorts och tränings-bh. Bara andas och öppna dokumentet igen. 

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...