Det var märkligt, jag stod och grejade på jobbet, kunder kom in och gick ut, var glada och trevliga, småpratade med varandra. Och i ett ögonblick mellan allt detta fick jag ett lyckorus i kroppen. Det varade i ett par sekunder, men jag kan inte minnas när jag hade den känslan sist. Förnöjd har jag känt mig ibland, tillfreds nån gång eller två. Men hösten var lång, vintern var längre och våren kom aldrig.
Kanske var det värmen, kanske var det fredagskänslan, kanske var det arbetsplatsen - böckerna, orden, historierna, människorna - allt det som omger mig varje dag. Kanske var det tanken på att cykla hemåt i bara t-shirt och veta att grannarna väntar på gården för gemensam middag.
Oavsett var det oväntat, och välkommet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar