"Nej", sa jag, "men jag tycker verkligen hen verkar bra. Måste man läsa böckerna i ordning tycker du?"
"Nej, läs den senaste", sa damen. Hon berättade att en karaktär i boken flyr undan en våldsam man, "Det har jag också gjort, med mitt barn på ryggen." Hon pratade om mansnormer som stelnar på landsbygden och inte syns utåt men som dyker upp som en tyst närvaro. Att den mannen inte alls var sån när hon träffade honom, att han var lite äldre än hon och att han plötsligt förändrades.
"Men mig kan man inte säga till vad jag ska göra, det förstår du." Hon berättade att mannen nu bor på ett ålderdomshem och aldrig får besök, eller bara av en person, "Jag är inte arg på honom längre men jag tycker ändå att det är rätt, men också lite hemskt. Att han hamnade där. Och jag hoppas att han inte är helt ensam."
Hon stod stilla en stund och såg mig rakt i ögonen.
"Den mannen var författarens pappa."
Sen vände hon på klacken och gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar