torsdag 1 oktober 2009

Konstiga höstlöv

"Nina, you drink too much coffee!", säger Axel som bor på andra sidan väggen och jag håller kanske med. Men kaffet är så viktigt och ibland smakar det lite annorlunda och ibland smakar det inte något alls och ibland smakar det himmel. Idag promenerade jag till UCL med Hannah som studerar i Albany NY och hon konstaterade att löven bara liksom slänger sig från träden här. Helt plötsligt. Och utan att ändra färg. Det är en annan höst här och man får konstigt varmt när man har på sig jacka så det är bäst att bylta på sig flera lager. Stickat. Snurrat i flera varv runt kroppen. Oda från Norge som jag har umgåtts med en hel del är mycket bra på detta. Hon är också bra på att hitta mysiga caféer och till och med på att få tips från cafépersonalen om andra lika trevliga ställen.

Igår var en fin kväll. Jag, Oda, Laura och Aylin åt middag och drack vin och pratade. Sånt prat som man kan börja ha när man har känt varandra i några dagar. Prat där saker kommer fram som man kanske inte hade tänkt sig. Det är bra och jag blir så glad när det också får vara jobbigt och att vi sedan kan skratta. Och det är som om man blir lite kär i alla. När man förstår att man har nya vänner och inser hur det känns att lära känna nya människor. Att man blir beroende.

Sedan när jag nästan var hemma och det var mörkt och sent såg jag en räv trippa över gatan med skräp i munnen. Hur glad blir man inte av en räv mitt i London.


3 kommentarer:

Jessica sa...

och så fick jag tala med dig, det var fint! :) Nu har jag träffat I-klubben, inte alls skrivit men däremot pratat och inmundigat alkohol, så nu ska jag genast bort från internätet. speciellt som jag ska till tandläkaren imorgon bitti. jei :P

EN RÄV?? :D

Hannah sa...

åh Ninatar.

Anonym sa...

Tänk att man inte får ha sitt heliga kaffe ifred... Sen när jag kommer dit så får dom se en till som behöver sitt kaffe. Kanske vi då får förklara att det är såhär många finländare är...å så får vi vara som djur på zoo, bli pekade på och lite exotiska.
Letar flyg som bäst, bokar i kväll, :)
kramar// johanna

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...