Jag sitter och knarkar Babel, SVT:s litteraturprogram när jag kikar ut genom fönstret. Jag vet inte om det är smoggen men när solen just ska gå ner blir ljuset ibland helt ofattbart vackert. Och jag tänker att jag bor i det här vykortet som jag har fotat med min egen skitkamera och att om också den lyckas fånga något av min känsla just nu så måste jag vara på rätt ställe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Iskall vår
Det finns inte så mycket att säga om februari, det var en månad som gick fort, den var bättre än januari (krävs iofs inte mycket för att lyc...
-
Jag försöker ansöka om körkortstillstånd men kan enligt e-tjänsten inte göra det med mitt personnummer. Men att maila Transportstyrelsen ge...
-
Vi dividerar om vad vi ska laga till middag, alla alternativ känns dåliga, jag har ingen lust med något vettigt som barnen ratar för det har...
-
I början av sommaren fick jag ont i höften. Efter att ha joggat försiktigt men regelbundet flera gånger i veckan i månader slog det plötslig...
2 kommentarer:
Färgerna påminner om fotografier från 70-talet som gulnat genom åren.
(Bara så du vet har jag ekokritiskt analyserat ditt foto... Förlåt.)
Du borde fota din utsikt varje dag, tycker jag. Så man kan hålla koll på ifall samma bilar alltid står parkerade där. Och annat spännande som förändras. Sen kan du i slutet laga ett sånt där blädderalbum.
Skicka en kommentar