fredag 27 november 2009

Ibland måste man ryta till

Idag hade jag föreläsning i Nordic Cinema där vi bland annat diskuterade det haptiska (haptic). Donna Haraway karakteriserar det haptiska som "fingery eyes" och syftar då på hur filmupplevelsen också är en väldigt fysisk upplevelse. Vi kan ibland "känna" ytor och material som förekommer som bilder (det kan förstås också gälla målningar och annan typ av visuell konst).

Hela den här diskussionen involverade också böcker. En av mina studiekompisar menade att text inte alls är fysisk, att det till exempel inte spelar någon roll hur orden ser ut. Då fick den passionerade bibliofilen och textätaren i mig orsak att ryta till väldigt högt (kanske lite för högt):

"I strongly disagree!!"

För mig är läsande så mycket mer än ett passivt mottagande av en text, det är en otroligt fysisk upplevelse som inte bara involverar den visuella aspekten utan också alla andra sinnen. Känslan av bokens tyngd, papprets struktur, doften, ljudet av blad som vänds... Jag minns att jag skrev en något naiv uppsats i gymnasiet där jag påpekade att läsande är lika självklart för mig som att äta och sova. Det var kanske ett lite väl romantiskt men också då nuddade jag vid tanken på det fysiska i läsupplevelsen. Efter att ha rutit till om min tanke om läsningen tyckte jag mig se ett litet leende på föreläsarens läppar. Det var värst vilka diskussioner det kan bli ibland.

Jag tror att det är sådana gånger när jag måste spotta ur mig min högst subjektiva syn på läsande och böcker som jag inser att jag nog studerar rätt ämne. Att det nog är texterna som lockar mig men att det inte är fullt så enkelt. Och att det gärna får bli lite romantiskt och mystiskt ibland.

3 kommentarer:

Temumriken sa...

Det är rätt Nina, mera passion i litteraturvetenskapen! Dessutom håller jag med dig. Vissa böcker jag läst luktar på ett väldigt speciellt sätt (t.ex. Robin Hood - jordgubbsläppomada) och läsupplevelsen blir inte alls densamma utan den lukten.

Anonym sa...

Bra Nina! :) Håller med, ibland kan jag genom att öppna en bok jag läst minnas situationen jag befann mig i och hur det kändes...
Som när jag här om dagen hitta Sadie Smiths Vita tänder, jag minns hur jag satt å frös så jag skakade när jag läste den och lukten av trägolv... Kanske är det att ha en romantisk syn på läsupplevelsen men det heter ju faktiskt upplevelse...
:) hälsar johanna

Jenny sa...

Bara för att ordets typografi (liksom fonetiken) är arbiträr betyder det INTE att den inte spelar nån roll! Tror inte att din peer är nån bokmal om han inte uppskattar typografi. Bra rutet.

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...