Inte så olika trots allt

Den här helgen borde jag ha läst Peter Hoegs De måske egnede (svensk översättning De kanske lämpade) från 1993. Men det är knepigare att läsa på danska än på norska, läser också Jan Kjaerstads Förföreren från samma år och det går betydligt lättare. Oberoende så är det befriande att inse att det inte är så svårt att läsa på andra nordiska språk som man kanske skulle kunna tro. Åtminstone om man ser på hur sällan läsning på danska eller norska förekommer i skolan eller studierna.

Hursomhaver, efter att ha varit lite ovanligt slö, kanske med tanke på nästa veckas besökshoolabaloo, och efter att mest ha sett på gamla avsnitt av "Project Runway" tog jag mig till slut i kragen och gick ut på söndagspromenad. För säkerhets skull tog jag med boken. På väg hemåt hittade jag ett Costa-café (cafékedja som påminner om Starbucks men som för det mesta är ganska trevlig) där det faktiskt gick att läsa i lugn och ro. Jag har svårt att plugga hemma också när det gäller läsning av skönlitteratur, det här var faktiskt första gången jag har hittat ett café någorlunda nära mitt hus som inte är helt förskräckligt.

Saldo: halva boken blev läst samtidigt som ett möjligt läsställe upptäcktes. Inte så illa.

Åh älskade kategorier

Allt som oftast händer det att jag (i ett försök att åtminstone låta diplomatisk) kläcker ur mig sånt som:

"Jag har ganska svårt för kategoriseringar"

eller

"Jag tycker inte om strukturer"

Och det är kanske sant. Ibland. På vissa sätt. Men sant är också att jag inte skulle fungera utan strukturer, det viktiga är att jag får skapa dem själv. Än kategorier då? Jag tog mig en titt på mina egna kategoriseringar av inläggen på den här bloggen och insåg att de säger en hel del om vad som är viktigt i mitt liv just nu. Som exempelvis:

London (33)
Studier (22)
Litteratur (16)

Sen finns de ju också de där kategorierna som inte riktigt verkar lika populära. Men när jag ser på dem tänker jag också att det är väldigt relativt hur mycket de används. Det är trots allt jag som har hittat på dem. Och deras benämningar är kanske inte alltid helt genomtänka.

Och - det är det som är så spännande med strukturer och kategoriseringar. Var kommer de ifrån? Och vad är det som säger att man inte kan skapa nya?

Hurtig som bara den

Idag har varit en bra dag. Jag inledde min tröga morgon med morgonkaffe på Foyle's där jag sedan satt i flera timmar och faktiskt kände att jag fick någonting gjort, både vad gäller läsning och skrivande. Efter dagens föreläsning sprang jag hem och vände för att sen springa samma väg tillbaka till en yogatimme som visade sig vara riktigt bra. Trots att det inte var lika svettframkallande som Ashtanga lyckades jag nog bända armar och ben i tillräckligt underliga positioner (som definitivt inte kändes helt bekväma) för att det skulle kännas som en utmaning. Lite mera betoning på mediation, men what the hell, det kanske inte är så illa för mig som använder flera timmars stirrande på ____ (placera in valfritt tv-program) som avslappning. Dagen avslutades med god sallad i gott sällskap.

Ber om ursäkt för hurtigheten. Men jag känner verkligen att hurtighet står ganska högt på min lista just nu. Januari är inte min månad.

Rastlös och sysslolös

Helgerna har blivit lite konstiga nu i januari. Inga uppsatser att skriva och inga danskor att umgås med. Det tar ett tag att hitta nya sätt att vara på. I ett fuktigt rum där möglet skuttar fram i fönstersmygen nu och då. Efter ungefär fyra månader har jag lärt mig att man kan gå på öl klockan sex också. Att det klapprandet av högklackade skor utanför på gatan oftast kulminerar strax efter klockan elva då pubarna stänger. Jag har också lärt mig att bli riktigt sugen på indisk mat. På poppadom som är ett lustigt stort bröd/chips som man kan doppa i diverse såser.

Kanske blir det vår snart. Gräsmattorna har varit gröna hela vintern hittills så ibland går det att låtsas. Och eftersom jag äntligen hittade en billig vinterjacka som inte hade en massa hål (som min förra) så kommer det nog att bli varmt snart. Så säger Murphy.

Nästa vecka har jag inga besökare. Nu har jag inga besökare. Det kan hända att det är därför jag känner rastlösheten krypa fram. Jag hann liksom bli lite van vid att turista varje dag. Anpassning är den bästa medicinen mot det som inte helt blir som man tänkt sig. Men nu kanske det är dags att också jag åker någonstans, det hoppas jag åtminstone. Kanske till "Europe" som engelsmännen säger. Till det stora fastlandet i öst.

Godmorgon yxskaft

Ibland undrar jag vad jag egentligen har mellan öronen. Jag brukar få höra att jag oftast är praktiskt och logisk. Kanske lämnade jag kvar dessa egenskaper i Finland. I några veckor har jag ojat mig över att mitt batteri inte fungerar. När syster E var här låg vi och huttrade under varsitt täcke och blev sjuka på kuppen. Nu när Jessi var här och hälsade på halvlåg jag i min säng en eftermiddag när jag råkade snegla mot batteriet. Ser man på. Där satt visst en on/off-knapp.

Jessi på besök

Första gången i närheten av Buckingham Palace, det syns väl i våra lyckliga nunor?

Referenser till besatthet

Jag läser Cecilie Löveids Sug från 1979 och har redan förälskat mig i texten när jag läser rubriken på det sista stycket

LITTLE GIRL BLUE ALL YOU CAN COUNT ON COUNT THE RAINDROP

och jag slungas tillbaka i tiden.

Biografin som jag lusläste två gånger, den gråa t-skjorta med det gula piecemärket.
Jag undrar vad min besatthet av Janis Joplin berodde på. Så jag försöker friska upp mitt minne.
Ser "Little Girl Blue" på YouTube.
Och sen minns jag. Att det inte bara var en tonårsbesatthet.
Att det är märkligt att hon plötsligt dök upp mitt i texten.
Att ingen annan i seminariet reagerade.
Och det kändes ganska bra att vara den enda som förstod referensen.
Och att det var just den sången.

Angst

Angst har varit ett återkommande tema under mina föreläsningar den senaste veckan, det har diskuterats både i fransk efterkrigstids-kontext och i samband med skandinaviska deckare. Vi nordbor har angst. Jag har angst inte minst för att jag inte har en helsikes aning om var jag vill befinna mig nästa år. Det är knepigt att leva i nuet när man vet att ansökningsdeadline för nästa års utbytesplatser närmar sig med stormsteg. Min tanke är att jag vill skriva gradu någon annanstans än i Åbo och nu försöker jag febrilt komma fram till var detta "någon annanstans" eventuellt kunde tänkas vara.

Alla som är bekanta med pasta bolgna-systemet i Finland vet att det inte alltid är så enkelt att få ut sin examen ävan om man vill det. Detta är också en orsak till angst för mig personligen. Nu har jag i alla fall fått igenom ett förslag som gör att jag borde kunna avsluta min sista biämneskurs i filosofi också på distans. Den lilla förbaskade kursen som står ivägen för att jag ska få ut mina kandidatpapper. Det här är första gången någonsin jag verkligen har känt behov att att bli klar med något inom mina studier. Jag behöver någonslags skiljetecken i mitt liv, kanske inte en punkt men varför inte ett komma? Eller ett semikolon? Som läsning för kursen som jag nu alltså ska ta på distans föreslog jag både Kirkegaard och Sartre. Så att jag nu en gång för alla kan få ett hum om vad denna angst egentligen består i.

Läsning

Det ösregnar. Öser och regnar. Öser regn. Jag sitter och tittar på min läshög och har verkligen inte lust att läsa Henning Mankells Mördare utan ansikte. Ursäkta alla fans men vilket skräp. Skräp skräp skräp. Och jag blir så störd på Wallander, vilken gubbstrutt. Den ska läsas till måndagens föreläsning/seminarium "The Novel and Social Change". Okidoki. Skulle hellre påbörja torsdagens läsning, The Drowned World av J.G. Ballard. Eller fortsätta på Cecilie Löveids Sug som hittills är otroligt bra. Kan rekommenderas åt den som tycker om fragmentariska men ändå berättande texter.

I början av förra terminen läste jag för det mesta i bibban men den känns så präglad av mitt uppsatsskrivande att jag helst väntar med att hänga där några veckor. Jag tror att det får bli en till IKEA-tur inom kort så kanske det blir lite fart på hemmapluggandet, vet inte riktigt vad de tänker här på Langton Close när de inreder rummen med mörka heltäckningsmattor och inga som helst läslampor. Min utslängda tillfälles-lodger är ute och traskar på stan på min begäran. Och vad gör jag av min lugn och ro? Nada. Ser på "That 70's Show" och petar mig i hårbottnen.

Välkommen till mitt härbärge

Tänkte hämta andan lite mellan mina två besök men blev plötsligt tvungen att agera härbärge åt en kompis som mer eller mindre blev utslängd ur sin lägenhet. Naturligtvis ställer man upp i nödsituationer. Men en lite förhandsvarning åt dem som planerar att boka in sig på mitt golv under våren: det kan hända att ni blir förvisade till ett hostel för jag klarar inte av att ha folk boende hos mig hela terminen. Jag blir galen. Så är det bara. Ännu fungerar det utan problem och Jessi, du behöver inte vara rädd för att jag ska gorma åt dig när du kommer hit! Men som sagt, i längden fungerar det helt enkelt inte.

Att börja igen

En ny termin. Januarigrått och klottigt på gatorna. Ny läslista. Men ganska likadant som i början av förra terminen. Försöker fundera vad som är annorlunda så att jag inte upprepar mig. För mig tror jag att januari alltid kommer att vara en icke-månad, även om jag inte alls är stressad som jag vanligtvis brukar vara den här tiden på året. Det är bara något med januari (och februari också för den delen) som är sååååååå seeeeeegt. Idag har jag åtminstone anat tecken på att jag är påväg att bli frisk: jag kom hem med en påse full av kulörta pennor och mappar. Dags att organisera mig själv in i en ny period. Jag har också redan lust att möblera om men jag börjar misstänka att jag har uttömt möjligheterna på de få kvadrat som jag har till mitt förfogande. Här nedan ett urval av böcker som jag läser de närmaste dagarna.

Hamlet den skurken

Nu är jag så där typiskt i-början-av-terminen-arg efter att ha fått veta att ett av mina seminarier "Testimony and Loss: Narrative of AIDS" har blivit inställt på grund av för få anmälningar. Dumma tråkiga studerande som är mer intresserade av trista Hamlet! Istället blev jag tvungen att välja ett seminarium om dystopisk litteratur - låter intressant - men jag har redan gått två kurser i ämnet vid ÅA. Dessutom tvingades jag byta grupp i en annan kurs för att inte AIDS-seminariet skulle krocka. Några formella mail i onödan alltså. Morr morr morr.

Idag mår jag i alla fall lite bättre även om jag mest halvsov igenom min första föreläsning i "Introduction to Scandinavian Literature II". Det känns som om jag måste låtsas som om terminen inte riktigt har börjat ännu eftersom saker och ting verkar trassla till sig just nu på klassiskt januari-vis. Tills nästa veckas Scan-försläsning ska det minsann läsas Henning Mankells Mördare utan ansikte. En bok som min föreläsare Claire medgav att hon aldrig någonsin skulle vilja bli sedd läsa på tunnelbanan. Tummen upp för att erkänna sitt boksnobberi. Eller som en kurskompis sa idag när vi hade en presentationsrunda:

"I'm a bit of a poser, I guess. I think I'm the kind of person who should like Virginia Woolf so that's what I read."

Förkylning i fuktens förlovade land

Efter att ha varit frisk hela hösten har jag nu åkt på min andra förkylning sedan jul. Min julförkylning var en sådan där lalla-omkring-i-pyjamas-hela-dagen-förkylning och kändes mest som en orsak att inte aktivera mig alls utan ta det ordentligt lugnt under jullovet. Förkylning nummer två är inte lika beskedlig. Igår var det lillasysters sista dag här och den tillbringades i mitt rum med mig liggande under dubbla täcken skakandes med iskalla händer. Inatt sov varken hon eller jag, eller min sömn var mest ett feberrådd av olika tv-serier där jag plötsligt var med men inte hade någon aning om vad min uppgift var. Idag har jag mått lite bättre. Så mycket bättre att jag klarade av att följa lillasyster till Gatwick för sen stupa i säng klockan två. Där har jag legat fram tills nu. Förhoppningsvis är det värsta över eftersom terminen börjar imorgon och jag måste lämna in några uppsatser personligen. För den som har tänkt bli förkyld den närmaste tiden rekommenderar jag följande: bo inte i ett dåligt isolerat och fuktigt engelskt hus. Det gör ingenting bättre.

Om jag hade haft en penna

Jag tror att den här veckan är ganska representativ för hur en stor del av våren kommer att se ut för min del, hittills vet jag om åtminstone fyra kommande besök. En bra sak med att ha besök är att man får en orsak att turista. En orsak att föreslå aktiviteter som man inte skulle komma sig för att göra på egen hand. Under lillasysters besök promenerade vi en dag i Kensington och letade samtidigt efter Freddy Mercurys hem. Det visade sig vara ganska lätt att hitta, men tyvärr saknar den höga muren som hindrar insyn på gården minsta lilla officiella erkännande av att huset en gång har varit Freddys. Fast om man letar noga kan man hitta några små hälsningar från tacksamma fans.

Året hittills

Första veckan tillbaka i London tillsammans med syster E. Strålande sol första dagen men nu är det ganska grått och trist. Slaskigt och sliskigt. Idag ska vi leta efter Freddy Mercury's hus i södra Kensington och dricka te i Orangeriet.