Jag gick på vårskojakt på bakluckeloppiset tillsammans med Lillcyklisten och höll på att stupa omkull av matthet på hemvägen. När jag läste för Minicyklisten för att söva honom för dagsömnen kom jag sluddrandes på mig själv med att undra om han hade märkt om jag sov lite samtidigt som jag läste. Efter att totaldäcka i en djup 15-minuters power nap var det ändå som att jag lyckades komma till liv litegrann. Så där lagom till eftermiddagskaoset. Som tur var så var det grannhäng på gården så det enda jag behövde göra var att klä på barnen och gå ut.
Nu väntar varma mackor och andra halvan av Tenet, jag är väl inte så imponerad hittills, stör mig på tempot och att det inte finns någon riktig dramaturgisk kurva utan allt bara pågår. Egentligen har det varit en helt skaplig lördag, det är bara jag som har varit lite oskaplig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar