Vi landade i alla fall här, på Vrångö, efter hetsigt pastakokande och en svettig cykeltur till Saltholmen. Man ångrar sig inte när man väl kommer ut.
Det plockades snäckor och klättrades på klippor och åts glass och var nästan idylliskt. Några skrubbsår som föranledde panikskrik och oroade vuxna (inte vi alltså) som vi log lugnande mot, nej nej, det är ingen fara med honom. En breakdown när vi väl var hemma och jo, glömda bestick, så jag och Cyklisten fick slafsa i oss pastasalladen med händerna precis som barnen gjorde. Hursom. En lite bättre lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar