Idag diskuterade vi Johanna Sinisalos Ennen päivänlaskua ei voi, en berättelse där ett övergivet troll fungerar alldeles utmärkt för att problematisera skam, åtrå och utanförskap. Romanen består av ett collage av olika röster, däribland fiktiv fakta i form av akademia och nyhetsartiklar om trollens historia i Finland. Sinisalos roman är en av de första böckerna den här terminen som jag verkligen har njutit av att läsa.
En annan härlig läsupplevelse var Monika Fagerholms Underbara kvinnor vid vatten som jag (shame on me!) inte tidigare hade läst. Den ska vi diskutera imorgon och det blir intressant eftersom de flesta andra har läst den engelska översättningen. Det känns märkligt att se en text som är så präglad av nyansskillnaderna mellan de olika dialekterna och uttrycken bli översatt - och eventuellt tillplattad. Imorgon är hursomhelst Fagerholms dag och jag får igen rycka in som finlandssvensk allvetare och ge en liten introduktion till ämnet. Tack och lov att min finlandssvenskhet representeras i en kurs som heter "Gender and Representation". Det är nog ingen i vår fina seminariegrupp som ser på relationen mellan nationalitet och identitet utan att få en liten rynka mellan ögonbrynen.
De flesta som har varit utomlands en längre tid brukar säga att deras finländska/finlandssvenska identitet blir starkare. För mig tror jag att det handlar om perspektiv i mer generella termer: jag kan inte säga att någon av mina identiteter blir starkare eller svagare men de ser definitivt annorlunda ut, det är lite som om någon lyste på dem med en sådan där stark operationslampa som gör att allt syns tydligare. Det är inte bara spännande, det är också orsaken till att jag kom hit. För att se både det som jag gärna visar upp i skinande dagsljus men också det som jag helst gömmer under en extra tröja, också när det är mörkt.
En annan härlig läsupplevelse var Monika Fagerholms Underbara kvinnor vid vatten som jag (shame on me!) inte tidigare hade läst. Den ska vi diskutera imorgon och det blir intressant eftersom de flesta andra har läst den engelska översättningen. Det känns märkligt att se en text som är så präglad av nyansskillnaderna mellan de olika dialekterna och uttrycken bli översatt - och eventuellt tillplattad. Imorgon är hursomhelst Fagerholms dag och jag får igen rycka in som finlandssvensk allvetare och ge en liten introduktion till ämnet. Tack och lov att min finlandssvenskhet representeras i en kurs som heter "Gender and Representation". Det är nog ingen i vår fina seminariegrupp som ser på relationen mellan nationalitet och identitet utan att få en liten rynka mellan ögonbrynen.
De flesta som har varit utomlands en längre tid brukar säga att deras finländska/finlandssvenska identitet blir starkare. För mig tror jag att det handlar om perspektiv i mer generella termer: jag kan inte säga att någon av mina identiteter blir starkare eller svagare men de ser definitivt annorlunda ut, det är lite som om någon lyste på dem med en sådan där stark operationslampa som gör att allt syns tydligare. Det är inte bara spännande, det är också orsaken till att jag kom hit. För att se både det som jag gärna visar upp i skinande dagsljus men också det som jag helst gömmer under en extra tröja, också när det är mörkt.
1 kommentar:
när min baksmälla går över ska jag skriva ett långt, långt brev till dig. Puss.
Skicka en kommentar