Återkommande författare 4: Siri Hustvedt

Siri Hustvedt, f. 1955. Klicka för bildkälla.

Den uppmärksamma läsaren har kanske noterat att Siri Hustvedts senaste bok Living, Thinking, Looking har funnits med på min lista över böcker jag läser ett bra tag redan. Det beror delvis på att det är en essäsamling som kräver lite mer koncentrerad läsning, men delvis också på att jag tycker att den är lite ojämn. Men i den första (och bästa) delen av boken som utgår från hennes eget liv finns bland annat den fina texten "Search for a definition" som kunde beskrivas som ett försök till en (liten) poetik. Texten avslutas så här:

That feeling of nearness to the shapeless ghost, Ambiguity, is what I want most, what I want to put inside a book, what I want the reader to sense. And because it is at once a thing and a nothing, the reader will have to find it, not only in what I have written, but also in what I have not written.

Det låter pretentiöst, det är pretentiöst, Siri Hustvedts romaner är snirkliga konstruktioner som ofta ekar feministisk och psykoanalytisk teori, och det är inte för alla. Det är kanske just det, att de inte är för alla, som gör att jag älskar hennes böcker ännu lite mera. Inte som självändamål förstås, det här handlar inte om att posera, hennes sätt att skriva får mig att stanna upp, se mig själv utifrån, se orden som en del av min kropp och se att de är en del av så många andras kroppar också. Kroppen. Den är viktig för Siri Hustvedt. 

Samtidigt kan samtidigt förstå alla dem som tycker att hennes böcker är för konstruerade, för självmedvetna, för teoretiska. Böcker för litteraturvetare, sa någon åt mig en gång. Och? säger jag. Vi ska väl också få njuta.

En gång såg jag Siri på Helsingfors bokmässa, en annan gång satt jag på första raden i Foyle's och höll på att få dåndimpen av Siris otroliga intelligens. Hon är inte för alla, men för dem hon är för är hon fantastisk.