Kontraster

Att vissa måndagar kan vara så måndagiga att de hade passat som illustration till ordet måndag i en encyklopedi. Men det är väl också lite så det blir när man har promenerat omkring bland krokusar och utslagna träd och gröna gräsmattor och känt solen värma en i ansiktet samtidigt som oändliga mängder av köpenhamnsbor har passerat på cykel. I Göteborg är det grått. Grått och kallt och blåsigt. Och idag är det vappen, en av väldigt få studentikosa högtider som jag faktiskt tycker om. Fast jag tycker inte om vappen i ett kallt, grått och blåsigt Göteborg. 

Men så att. Köpenhamn. Av och an längs gator, in i parker, ut ur parker, in i parker igen för att det är så lugnt där (varför resa till en stad egentligen när man helst sitter på en bänk på en sollugn kyrkogård under ett körsbärsträd?), lite öl, lite bubbel, lite kaffe, ett café som också var bokhandel (och det var svårt att slita sig och ja jag tänkte tanken att där skulle man allt kunna jobba), ett möte med två vänner jag inte har träffat tillsammans på nästan två år. Men mest, av och an längs gatorna med en hand i ett fast grepp. Spelar inte så stor roll i vilken stad man befinner sig när det är så.

Listography

Hittade en så fin bok idag i Konstmuséets bokhandel, måste bara visa för er. 

Har sett liknande böcker förr, men aldrig en som var så här fin! Måste visa lite till.

Lista med tillhörande illustration...

Och så en sista...

... med tillhörande bild...

Boken är gjord av Nathaniel Russell och illustrerad av Lisa Nola. 

Nu ska jag sluta hålla på med strunt och försöka packa en väska för helgen i Köpenhamn. Och just ja, gå och lägga mig, för jag ska ju jobba öppningspass en dag till innan jag får vara ledig.

Helsingforsandet / bildbomb

Ursäkta nu hörni, men min frånvaro har faktiskt sina orsaker. Förra helgen var jag en sväng till Finland, hängde på bröllop och besökte Jessi, den här veckan börjar jag klockan fem tre dagar i rad och då är man inte jättepigg. Men en liten genomgång av helgen ska ni i alla fall få. Även om det blir lite först-gjorde-jag-det-och-sen-gjorde-jag-det-varning på det hela.

Eftersom bröllopet började först på eftermiddagen hann det strosas runt i Helsingfors på lördagen. Jag noterade bland annat denna orangea vägg med medföljande gatskylt med vacker font.

Snyggt och trespråkigt på samma gång

Domkyrkan var stor och pampig som vanligt.

Som sagt

Under själva bröllopet var vi uppklädda och glada och jag och storasyster Sara fick en kommentar om att vi var så fint klädda enligt våra personligheter. Ganska trevlig iakttagelse som vi själva faktiskt gjorde på väg till bröllopslokalen.

En sprallig blomsterhög och en lugn minimalist

I ett litet häfte hittade jag en synnerligen väl överensstämmande beskrivning av mig själv. 

Angående den sista meningen: jag var fyra år gammal och hade en replik.

Även om det blev lite kort hann jag sitta ner och prata lite med mormor om viktiga saker. Hon var så klok och stilig som vanligt.

Antagligen min äldsta vän

Ni kan ju gissa vem jag umgicks med som hade en så här fin kaffemugg. Jessi förstås!

Kaffe och rågbröd fick jag när jag anlände. Sicken lyx!

Hon och J bjöd på tacos (!) och bastu (!!!) vilket gjorde att jag lämnade Finland ca femtontusen gånger gladare. Dessutom hann Jessi visa mig runt i sina hoods. Där fanns bland annat flashiga hus och skräniga måsar. 

På spaning efter måsar

En mycket lyckad helg måste jag säga. Och nu blir det snart åka av igen, för på fredag åker jag till Köpenhamn över helgen. 

Hej Finland

Ikväll åker jag till Helsingfors på bröllop, just nu packar jag (inte) för tredje dagen i rad. Handbagage och hur ska man tänka egentligen? Det slutar alltid med att jag antingen tar med mig alldeles för mycket (sju klänningar) eller alldeles för lite (inga byxor). 

Det bästa med den här resan måste ändå vara att hela min familj kommer att befinna sig i samma utrymme för första gången sen julen 2011. Detta kan bara betyda en sak: det är alldeles för dyrt att resa mellan Finland och Sverige. Det kan också betyda att jag har en ganska stor familj. 

Helsingfors. Klicka för bildkälla.

Det kan ju hända att någon som läser den här bloggen inte riktigt vet var jag kommer ifrån så jag ska bara förtydliga: jag ska inte hem till Helsingfors, jag kommer från Jakobstad som ligger ungefär mitt emot Umeå. Men en stor del av min släkt har flyttat ner till Helsingfors och det är en stad jag verkligen gillar att besöka. Och sen ska jag dessutom träffa Jessi i Esbo. Vilken bra helg detta kommer att bli.

Inbördingar

Nu sen jag har börjat jobba har jag tänkt att jag ska komma igång och skriva. Lite mer strukturerat, och lite mer helt enkelt. Men det är svårt. Jag saknar ett sammanhang. Jag saknar framför allt mitt sammanhang, mina skrivmänniskor som numera också är mina bloggmänniskor, bland annat Lotta, Mia och Jessi. Vi testade en gång att köra en runda över Skype, men det funkade inte särskilt bra. Så nu säger jag det, kom hit vänner! Kom till Göteborg och skriv med mig i sommar! Övertalningskampanjens första skede börjar nu.

Mellanrum och Panorama äter skrivarfrukost sommaren 2010. Idyllen!

Historia, promenad, samtal mellan städer

Kom, så går vi på promenad i mina kvarter.

Här bor jag. Inte just i dessa hus, det här är SKF, före detta Svenska Kullagerfabriken, numera Aktiebolaget SKF. Byggnaderna ligger invid Säveån som rinner förbi Gamlestan in i Göta Älv. Jugendbyggnaden till höger är SKF:s gamla huvudkontor som började byggas 1907, ritad av arkitekt Ernst Krüger. SKF ligger i Gamlestan. Föregångaren till Gamlestan hette Nya Lödöse och grundades redan 1474. 

Som sagt. Snygg logga på huset intill och min favoritkombination av färger, orange och blått.

Det bor många hundar i Gamlestan, så inte konstigt att man passerar hunddagiset, på väg mot min vanliga promenaddestination... 

... Kvibergs kyrkogård. Här har jag tagit otaliga promenadsteg.

Så många gravar, så många bostäder. Människor överallt, som finns och som har funnits. Kvibergs kyrkogård är 130 hektar stor och Europas till ytan andra största kyrkogård. Otroligt vacker natur med böljande kullar och gravar utströdda som tappade tänder.

Följer man grusvägen öppnar sig skogen ut mot Hisingen som ligger tvärs över Göta älv. 

Det var en blålila stad igår, ljuset och diset gav mig lite Londonkramper i magen, för just det här ljuset kunde jag ofta se över Themsen under senvåren, då luften dallrade av värme och jag promenerade raskt fram med Florence and the Machine i öronen, så medveten om att det var en plats jag var på väg att lämna. 

Jag: "Men Göteborg, jag stannar hos dig."

Göteborg: "Gör du? Är du säker?"

(till London): "Tror du att hon gör det?"

London: "Ja det tror jag. Hon kommer inte tillbaka."

Jag: "Jag hör faktiskt vad ni säger."

London: "Men du har ju inte kommit tillbaka."

Jag: "Nej."

Göteborg: "Hon vet vad hon vill."

Jag: "Gör jag?"

Göteborg: "Du ville ha samma lugn du hade i London, och nu har du det."

Jag: "Men där finns ännu en längtan."

Göteborg: "Längtan är bra."

London: "Hm."

Jag: "Okej, ni känner mig bäst."

Göteborg (till London): "Jag tar hand om henne, jag lovar."

Jag: "Jag behöver inte tas hand om."

London: "Visst gör du. I alla fall ibland. Det behöver alla."

(till Göteborg): "Det gör hon. Det blir nog bra. Men jag väntar också, alltid."

Jag: "Det vet jag att du gör."

Måndagstips

Dags att tipsa lite igen. Vi tar lite av varje, med början i musik.

1. Den här låten tycker jag är en fenomenal cover/mashup (vet inte riktigt vad man ska kalla det), det är Bastille och nån som heter Ella som har gjort en version av TLCs "No Scrubs" (som jag verkligen avskydde då den kom ut 1999) med lite gitarrslingor från en låt av The Xx i bakgrunden. Så. Nu kan ni lyssna på den medan ni läser resten av mina tips.

2. Ett vardagstips är att aldrig öppna post när du är hungrig. Kommer du hem från jobbet utsvulten och trött, vänta med att öppna potentiellt läskiga Kela-brev och räkningar tills du har ätit och druckit en kopp kaffe. Skillnaden är enorm.

3. Rätt ofta tycker jag att man hör folk säga att de gärna skulle läsa mera poesi, men att det är svårt att veta riktigt hur man ska göra. Mitt tips är att läsa poesi på vessan/toan (eller whatever you wanna call it). Helst skulle jag ha ett litet poesibibliotek i badrummet. För när man sitter där och glor och gör det man gör när man sitter där, varför inte läsa en liten dikt? Här kunde jag gå in på ämnesomsättning och långsamma/snabba magar, men kan istället säga som så att det ändå är sällan man läser alla Tomas Tranströmers samlade dikter i en sittning. Så tempot blir liksom rätt så bra. 

4. Jussi Adler-Olsen. Tipsar mig blå om honom på jobbet just nu, Adler-Olsen är en dansk deckarförfattare som skriver om en sur polis som heter Carl Mørck som löser kalla mordfall  där hämnd oftast är motivet. Så. Bra. Jag tycker om att huvudpersonen är så sjukt tjurig, att böckerna är rätt typiska deckare och innehåller rätt mycket klichéer, men att de ändå är så spännande att det är svårt att sluta läsa. Det kanske handlar om att fallen är intressanta, det handlar om allt från hemliga tvångssteriliseringar till politiskt motiverade kidnappningar till sekterism och internatskolelojalitet. Sen gillar jag också kombinationen av kommisarie Mørck och hans hemlighetsfulle assistent Assad. Något skumt är på gång där i bakgrunden, det fattar man genast, men vad det är som är på gång, ja se det vet jag inte. Ett ytterligare tips är också att börja från början med den första boken, Kvinnan i rummet. Även om varje bok innehåller ett nytt fall finns det en bakomliggande röd tråd som kan vara lite svår att följa annars. Hittills har jag gillat bok ett och två bäst, bok nummer tre, Flaskpost från P var ganska seg i början (även om det tog sig på slutet). Nu läser jag nummer fyra, Journal 64. Mycket bra. 

Känns som att jag borde komma med ett sista femte tips nu för att avrunda det hela snyggt. Men det lyckas jag inte göra. Om inte nån av er har ett femte tips förstås.

En gäst det är fest

Idag har jag finbesök, skrifvbesök, besök av Mia Franck som bloggar på Skrifva där hon funderar och tipsar och skriver och skriver. Nu har hon skrivit så mycket att det har blivit en bok, Martrådar, och den här veckan har hon gästbloggat, senast på Lottas blogg. Idag är hon här hos mig. Jag började förstås med att bjuda henne på kaffe. 

1. Hur dricker du ditt kaffe?

Tack jag tar gärna en kopp eller två. Du har väl mjölk? I nödfall dricker jag det svart. Och ifall du har latte, ja tack, helst latte. Kaffe är nödvändigt. Nej tack, inga kakor.

2. Vad gör du när du inte håller på med text?

Alltså ifall jag skulle göra nåt annat än läsa och skriva? Jag undrar om jag gör det. Allt blir väldigt text. Ibland ska den skrivas och ibland ska den tolkas. Och däremellan ska man tala om texten. Det har varit intensivt den sista tiden så det känns som om jag glömt bort att göra annat. Men i sommar ska jag kolla på damfotboll i Stockholm och åka till Legoland. Det känns än så länge oskrivet för mig, alltså ännu inte text. 

3. Vad associerar du med ordet "mellanrum"?

Din blogg, förstås.

En paus från annat, man stannar upp och funderar på grejer. Eller svängrum, att det finns rörelsemöjlighet, högt i tak. Kan förstås också vara glapp och glidning, beror på humöret, att man tappat riktningen. Ett ord med många vinklar. Kanske att man väntar på att allting ska börja betyda.

4. Vad läser du just nu?

Mitt manus för nästa bok. Och så läser jag tweets och fb och bloggar när manuset inte gör som jag vill.

5. Finns det nånting du gärna vill skriva om men inte (ännu) kan?

Njäe. Jag har en idé som stör mig rätt mycket medan jag försöker skriva annat, så den, och då handlar det mest om tid, att jag först vill skriva klart det jag börjat på. Själva idéen började från något jag inte kunde skriva om, inte förrän jag hade förstått hur jag skulle få till det. Vad jag menar är att jag inte vill skriva en sann berättelse om människor som finns på riktigt, vilket betyder att det som är sant behöver vinklas om och bli fiktion. Då kan jag skriva om det.

Man skulle tro att du ställde lätta frågar, när du börjar så där med att bjuda på kaffe, men jag landade väl i ett mellanrum i form av glapp när jag kom till saker jag vill skriva. Kanske jag också förskönar min skrivtillvaro då jag inte kommer på vad jag skulle göra annat än text, men jag har utgått från nuet. Tack för dina frågor Nina och tack för att jag fått gästa Mellanrum. Nu ska jag ta en kaffe till och samla krafter inför boksläppet i slutet av april.


Tack Mia och lycka till med Martrådar! Roligt att ha gäster. Nästa gång lovar jag att se till att ha mjölk till kaffet.

Om en fredagseftermiddag en läsande

Så märkligt. För ganska exakt tre år sedan... nej vad? Vad sa jag precis? Tre år sedan? Tydligen. Vi tar om det där. För ganska exakt tre år sedan (!) läste jag också Italo Calvino. Tänker på honom som en av mina favoritförfattare trots att jag mest bara har läst och omläst Om en vinternatt en resande. Nu hittade jag Invisible Cities på bibban häromdagen, har försökt läsa den en gång tidigare men inte riktigt varit på rätt humör. För att utgå från de olika kategorierna av böcker som Calvino listar i Om en vinternatt... (klicka på länken så fattar ni) hör hans egen Invisible Cities antagligen till Books You've Been Planning To Read For Ages. 

Jag håller också på med en bok i kategorin Books You've Always Pretended To Have Read And Now It's Time To Sit Down And Really Read Them, nämligen Jane Austens Pride and Prejudice. Jo, jag vet. Man tänker sig att varje rödvinsdrickande litteraturvetare läser den romanen minst en gång i veckan. Men jag har liksom inte hunnit med den på något märkligt vis. 

Annat jag funderar på idag? Inte särskilt mycket. Har en ledig och oplanerad dag, kanske för första gången på mer än en månad. Jag har hittills läst ut Tana Frenchs Brottsplats: Faithful Place (jättebra deckare), slösurfat och ätit frukost två gånger. 

Ska läsa lite Calvino nu och vänta på att andra människors arbetsdagar ska ta slut, och smittas av helgkänslan trots att jag själv jobbar hela helgen. 

Här kan ni förresten läsa hela citatet om bokkategorier från Om en vinternatt en resande. 

Tigern i Galina

Ibland händer det att jag får en känsla för en bok, en känsla av att det helt säkert är nånting jag kommer att gilla. Så var det med Téa Obreths Tigern i Galina som vi fick in på jobbet redan i höstas och som jag tassat omkring ända tills nyligen då jag äntligen fick för mig att läsa den. The Tiger's Wife heter det engelska originalet och jag hade tänkt läsa den på engelska men snavade sedan över ett läsexemplar av den svenska översättningen som visade sig vara alldeles förträfflig. 

Tigern i Galina balanserar på gränsen mellan skröna och verklighet och berättar två parallella historier. Den ena handlar om den lilla byn Galina någonstans på Balkan där en pojke omges av märkliga bybor och en förrymd tiger som smyger omkring i skogen. Byborna är som bybor är mest, misstänksamma, skrockfulla och fantastiska, och de ändrar åsikt lika fort som vinden vänder. Men pojken står lite utanför och ser orättvisorna omkring sig, och han blir vän med den dövstumma unga kvinnan som blir misshandlad av sin man men som också har ett oförklarligt band till tigern. 

Den andra handlingen kretsar kring pojkens barnbarn, den unga barnläkaren Natalia som reser omkring på Balkan efter kriget. Romanen börjar med ett dödsbud, hennes farfar har gått bort någonstans på landsbygden och ingen vet varför han befann sig där. Relationen mellan Natalia och hennes farfar har varit viktig för dem båda, och som ett sätt att närma sig sin saknad berättar Natalia skrönor från sin farfars liv, skrönor som sammanvävs med den verklighet hon befinner sig i. 

Tigern i Galina slukade mig hel, jo så var det. Det enda jag kan anmärka på är att jag lite ångrar att jag inte väntade med att läsa den till sommaren, för den känns som en ultimat sommarbok. En bok som man ligger och läser under en stor hatt invid ett bord där det serveras småbröd som smälter i solen och kaffe i klirriga koppar.

Små caféer och stora

Jag har många krav när jag ska gå på café. Det ska helst vara litet och inte tillhöra någon kedja. Maten får gärna vara ekologisk om det är möjligt och det ska finnas vegetariska alternativ. Personalen ska vara trevlig och trivas på jobbet. Och förstås så ska kaffet vara gott. Vissa tycker säkert att det här är lite överdrivet. Vad spelar det för roll om det är en kedja? Starbucks har väl också gott kaffe?

Eh, nej. Jag tycker faktiskt inte det. Men det finns också andra orsaker att välja små caféer och GP har precis avslöjat en av dem.

Le Pain Francais är en cafékedja som har caféer lite runt om i Göteborg. Jag har gått dit flera gånger, oftast då det inte har funnits något bättre alternativ och det har varit lite ont om tid. Varje gång har jag haft en dålig känsla i magen när jag har gått därifrån. Det är inte bara det att jag inte gillar kaffet. Det är också det att jag flera gånger har hört personalen vara otrevlig mot sina anställda, det verkar finnas ett strikt hierarkiskt system som man kanske inte alltid ser om man inte själv har jobbat på café. Och en aspekt av den hierarkin är väldigt tydlig och det är diskplockarna. 

Det skulle inte behöva handla om hudfärg. Men när tiotals främst vithyade cafébesökare sitter och blir uppassade av enbart mörkhyade diskplockare då är det svårt att inte undra hur den strukturen har uppkommit. Diskplockarna verkar inte ens höra till hierarkin, de ska löpa under radarn, och betraktat av en som också har jobbat på café verkar de ha alldeles för mycket jobb. 

Ibland har jag välvilligt försökt tänka att kanske Le Pain har något system där de hjälper nysvenskar att få jobb. Kanske är det bara jag som ser förtryckande strukturer på grund av min hudfärg, kanske har jag läst för mycket postkolonial teori. 

Men alltid har jag haft en obehaglig känsla i magen, en känsla av att det är något som inte står rätt till. Nu kan man läsa GPs granskning av företaget och det visar sig att jag ibland kan lita på min magkänsla.

Slutligen kan jag säga att jag själv har haft turen att jobba på ett av Göteborgs trevligaste caféer med en chef som alltid visade mig respekt. Men det fanns också en gång i höstas då jag provjobbade på ett annat café, då jag verkligen kände mitt människovärde rinna ut med diskvattnet. Att bli tilldelad en skrikig t-shirt som redan luktar svett. Att få tillsägelser varje gång man serverar en kaffe. Att få höra att man ska skynda sig, skynda sig. Att bli behandlad som en idiot. Att inte få betalt för att provjobba. Att cykla hem och vara så förbannad för att man tillät sig bli behandlad som skit och bestämma sig för att aldrig tacka jag till ett sånt jobb.

Alla har inte den möjligheten. 

Det här gäller förstås inte bara caféer. Men om personalen på ett ställe verkar trivas, då är sannolikheten också att de jobbar för en bra arbetsgivare.

Skrifvturné

Ni missar väl inte att Mia Franck som snart kommer med sin debutroman Martrådar (wohoo, grattis Mia!) flänger runt som gästbloggare kors och tvärs i bloggosfären? Idag gästar hon Katarina Perssons blogg, igår hängde hon på Debutantbloggen. Klicka och läs, Mia är en sjukt vettig och klurig person som skriver så bra som attan.*

Kanske bäst av allt, på söndag avslutar Mia sin bloggturné på inte mindre än denna blogg! Då ställer jag henne frågor om kaffe och skrivande. Missa inte det. 

*Vad betyder egentligen attan? Nån som vet?

Fem till ett

Listor, söndagar. Passar bra. Den här har Hanna modifierat och jag har ytterligare modifierat den en aning. Det är ju så det funkar i bloggosfären, det vet ni väl? Steal and be stolen.

5 bästa sakerna just nu

- att en hög vänner från olika håll kan sitta i mitt vardagsrum en kväll och dricka öl och prata med varandra som om de aldrig har gjort annat

- att cykla på torr asfalt och veta att luften från och med nu kommer att bli somrigare för varje dag

- ridande poliser i Göteborg

- att jag jobbar på en flygplats och att det ibland landar flygplan där det sitter människor jag tycker väldigt mycket om

- att hela min familj kommer att vara samlad på samma plats för första gången på alldeles för länge om bara två veckor

4 ord som beskriver mig

- finurlig, melankolisk, lugn, pratsam

3 drömmar

- skriva en bok

- köpa en ny gitarr, skriva mera sånger och spela nånstans utanför hemmets fyra väggar igen

- att nån gång bo i samma stad som åtminstone ett av mina syskon och åtminstone en till av mina bästa vänner

2 hemligheter

- det händer att jag tror att jag är en karaktär i en roman

- jag kan vara barnsligt ogenerös när det gäller att dela med mig av mat som jag tycker riktigt, riktigt mycket om

1 sommarminne

Flow 2008, första Flow, med Martina i ett hav av människor och Cut Copy och alla hoppade och svetten rann och vi sprang genom Helsingfors på varm asfalt och det var som om världen precis började finnas lite mer.

Släpljus

Det är alldeles tyst i min lägenhet. Solen skiner utanför, den håller på att gå ner. Jag dricker kaffekopp nummer två försöker vakna till, har jobbat morgonpass och mina tankar är insvepta i ludd. Det är ett skiljetecken jag sitter på. Jag vet inte vilket. Läser om olika skiljetecken på Wikipedia och försöker bestämma mig. Ett semikolon antyder en relation mellan två satser, det är för nära, även om semikolon får mitt hjärta att ta extra skutt ibland. Kolon pekar framåt, kolon kanske. Så var det innan: så här är det nu. 

Kanske. 

Och jag får plötsligt en alldeles absurd lust att leta fram mina anteckningar från logikkursen.

Nej.

Det är också våren, att den snart kommer att tippa över tröskeln, att den kommer att falla ner och kollapsa som en stor dallrig chokladpudding, nej det var en konstig liknelse, den kommer att falla ner som en påse färsk spenat, nej det var inte så mycket bättre förutom till färgen, i alla fall, att jag fastnar i tankarna och att våren är där utanför och hindrar mina skiljetecken från att vara något annat än kommatecken,

ibland en punkt.

Saknar vänner, tänker på hur jävligt det är att fastna och inte veta när man kommer loss. Väntar på ljud från telefonen. Tänker på släpljus, att det är ett ord jag inte har kunnat särskilt länge. 

Nya ord. Kanske är det så enkelt. Att det inte alls handlar om skiljetecknen utan om orden där emellan.

Försvinnande vår

Det här med att djuren tar över min blogg och liksom vart tog jag själv vägen, undrar ni. Mycket jobb just nu, lite extraturer här och var så att jag inte ska behöva ta ut semester då jag åker till Finland på ett bröllop om några veckor. Sen var jag tvungen att gömma mig för påsken, är till skillnad från Jessi ingen påskentusiast, tänker mest kycklingar, gult, lila, Jesus, va?

Trots nästan bara tidiga morgnar och kvällar hann jag ändå med cykelutfärd till en sjö där jag också gick lite barfota (!). Bara några steg uppe på en klippa, men ändå. 

Jag har på känn att april kommer att försvinna i ett nafs. Mycket besök och flera helgresor på gång. Är inte helt säker på vad jag tycker om det. Om att april kommer att försvinna snabbt alltså, inte om helgresorna. För nu har det blivit vår här i Göteborg, faktiskt. 

Och jag läser om Eeva Kilpi för en artikel jag ska skriva och får nästan lite kalla kårar av att läsa samma meninger jag läste i gymnasiet, igenkänningen, den totala avsaknaden av igenkänning, sida vid sida. Dikter ni säkert känner igen, dikter man hittade i poesihyllan i bibban i Jakobstad. Man läste, suckade och längtade, och skrev av i små häften som man sedan gömde.

Säg till om jag stör,

sa han när han steg in,

så går jag med detsamma.

Du bara inte stör,

svarade jag,

du rubbar hela min existens.

Välkommen.

ur Min kärleks höga visa av Eeva Kilpi