torsdag 4 april 2013

Försvinnande vår

Det här med att djuren tar över min blogg och liksom vart tog jag själv vägen, undrar ni. Mycket jobb just nu, lite extraturer här och var så att jag inte ska behöva ta ut semester då jag åker till Finland på ett bröllop om några veckor. Sen var jag tvungen att gömma mig för påsken, är till skillnad från Jessi ingen påskentusiast, tänker mest kycklingar, gult, lila, Jesus, va?

Trots nästan bara tidiga morgnar och kvällar hann jag ändå med cykelutfärd till en sjö där jag också gick lite barfota (!). Bara några steg uppe på en klippa, men ändå. 

Jag har på känn att april kommer att försvinna i ett nafs. Mycket besök och flera helgresor på gång. Är inte helt säker på vad jag tycker om det. Om att april kommer att försvinna snabbt alltså, inte om helgresorna. För nu har det blivit vår här i Göteborg, faktiskt. 

Och jag läser om Eeva Kilpi för en artikel jag ska skriva och får nästan lite kalla kårar av att läsa samma meninger jag läste i gymnasiet, igenkänningen, den totala avsaknaden av igenkänning, sida vid sida. Dikter ni säkert känner igen, dikter man hittade i poesihyllan i bibban i Jakobstad. Man läste, suckade och längtade, och skrev av i små häften som man sedan gömde.


Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du bara inte stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.


ur Min kärleks höga visa av Eeva Kilpi

4 kommentarer:

Jessica sa...

Det är först i år jag över huvudtaget såg någon nämna lila i kombination med påsken, så nej, inget sådant! Men memma gillar du visst?

Fina Eeva!

Nina sa...

Va!? Kanske det är något österbottniskt. Fast nej, alla påskpynt är ju typ gula/lila/röda/gröna. Memma, oh ja.

Mathilda sa...

Prästen har väl en lila halsduk på påsken? :) Nina, jag minns den dikten. Nostalgi. Kram!

Nina sa...

Eller så har hen det alltid? Jag vet inte.

Kram tillbaka!