Historia, promenad, samtal mellan städer

Kom, så går vi på promenad i mina kvarter.

Här bor jag. Inte just i dessa hus, det här är SKF, före detta Svenska Kullagerfabriken, numera Aktiebolaget SKF. Byggnaderna ligger invid Säveån som rinner förbi Gamlestan in i Göta Älv. Jugendbyggnaden till höger är SKF:s gamla huvudkontor som började byggas 1907, ritad av arkitekt Ernst Krüger. SKF ligger i Gamlestan. Föregångaren till Gamlestan hette Nya Lödöse och grundades redan 1474. 

Som sagt. Snygg logga på huset intill och min favoritkombination av färger, orange och blått.

Det bor många hundar i Gamlestan, så inte konstigt att man passerar hunddagiset, på väg mot min vanliga promenaddestination... 

... Kvibergs kyrkogård. Här har jag tagit otaliga promenadsteg.

Så många gravar, så många bostäder. Människor överallt, som finns och som har funnits. Kvibergs kyrkogård är 130 hektar stor och Europas till ytan andra största kyrkogård. Otroligt vacker natur med böljande kullar och gravar utströdda som tappade tänder.

Följer man grusvägen öppnar sig skogen ut mot Hisingen som ligger tvärs över Göta älv. 

Det var en blålila stad igår, ljuset och diset gav mig lite Londonkramper i magen, för just det här ljuset kunde jag ofta se över Themsen under senvåren, då luften dallrade av värme och jag promenerade raskt fram med Florence and the Machine i öronen, så medveten om att det var en plats jag var på väg att lämna. 

Jag: "Men Göteborg, jag stannar hos dig."

Göteborg: "Gör du? Är du säker?"

(till London): "Tror du att hon gör det?"

London: "Ja det tror jag. Hon kommer inte tillbaka."

Jag: "Jag hör faktiskt vad ni säger."

London: "Men du har ju inte kommit tillbaka."

Jag: "Nej."

Göteborg: "Hon vet vad hon vill."

Jag: "Gör jag?"

Göteborg: "Du ville ha samma lugn du hade i London, och nu har du det."

Jag: "Men där finns ännu en längtan."

Göteborg: "Längtan är bra."

London: "Hm."

Jag: "Okej, ni känner mig bäst."

Göteborg (till London): "Jag tar hand om henne, jag lovar."

Jag: "Jag behöver inte tas hand om."

London: "Visst gör du. I alla fall ibland. Det behöver alla."

(till Göteborg): "Det gör hon. Det blir nog bra. Men jag väntar också, alltid."

Jag: "Det vet jag att du gör."