Ibland händer det att jag får en känsla för en bok, en känsla av att det helt säkert är nånting jag kommer att gilla. Så var det med Téa Obreths Tigern i Galina som vi fick in på jobbet redan i höstas och som jag tassat omkring ända tills nyligen då jag äntligen fick för mig att läsa den. The Tiger's Wife heter det engelska originalet och jag hade tänkt läsa den på engelska men snavade sedan över ett läsexemplar av den svenska översättningen som visade sig vara alldeles förträfflig.
Tigern i Galina balanserar på gränsen mellan skröna och verklighet och berättar två parallella historier. Den ena handlar om den lilla byn Galina någonstans på Balkan där en pojke omges av märkliga bybor och en förrymd tiger som smyger omkring i skogen. Byborna är som bybor är mest, misstänksamma, skrockfulla och fantastiska, och de ändrar åsikt lika fort som vinden vänder. Men pojken står lite utanför och ser orättvisorna omkring sig, och han blir vän med den dövstumma unga kvinnan som blir misshandlad av sin man men som också har ett oförklarligt band till tigern.
Den andra handlingen kretsar kring pojkens barnbarn, den unga barnläkaren Natalia som reser omkring på Balkan efter kriget. Romanen börjar med ett dödsbud, hennes farfar har gått bort någonstans på landsbygden och ingen vet varför han befann sig där. Relationen mellan Natalia och hennes farfar har varit viktig för dem båda, och som ett sätt att närma sig sin saknad berättar Natalia skrönor från sin farfars liv, skrönor som sammanvävs med den verklighet hon befinner sig i.
Tigern i Galina slukade mig hel, jo så var det. Det enda jag kan anmärka på är att jag lite ångrar att jag inte väntade med att läsa den till sommaren, för den känns som en ultimat sommarbok. En bok som man ligger och läser under en stor hatt invid ett bord där det serveras småbröd som smälter i solen och kaffe i klirriga koppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar