söndag 14 april 2013

En gäst det är fest

Idag har jag finbesök, skrifvbesök, besök av Mia Franck som bloggar på Skrifva där hon funderar och tipsar och skriver och skriver. Nu har hon skrivit så mycket att det har blivit en bok, Martrådar, och den här veckan har hon gästbloggat, senast på Lottas blogg. Idag är hon här hos mig. Jag började förstås med att bjuda henne på kaffe. 


1. Hur dricker du ditt kaffe?

Tack jag tar gärna en kopp eller två. Du har väl mjölk? I nödfall dricker jag det svart. Och ifall du har latte, ja tack, helst latte. Kaffe är nödvändigt. Nej tack, inga kakor.

2. Vad gör du när du inte håller på med text?

Alltså ifall jag skulle göra nåt annat än läsa och skriva? Jag undrar om jag gör det. Allt blir väldigt text. Ibland ska den skrivas och ibland ska den tolkas. Och däremellan ska man tala om texten. Det har varit intensivt den sista tiden så det känns som om jag glömt bort att göra annat. Men i sommar ska jag kolla på damfotboll i Stockholm och åka till Legoland. Det känns än så länge oskrivet för mig, alltså ännu inte text. 

3. Vad associerar du med ordet "mellanrum"?

Din blogg, förstås.
En paus från annat, man stannar upp och funderar på grejer. Eller svängrum, att det finns rörelsemöjlighet, högt i tak. Kan förstås också vara glapp och glidning, beror på humöret, att man tappat riktningen. Ett ord med många vinklar. Kanske att man väntar på att allting ska börja betyda.

4. Vad läser du just nu?

Mitt manus för nästa bok. Och så läser jag tweets och fb och bloggar när manuset inte gör som jag vill.

5. Finns det nånting du gärna vill skriva om men inte (ännu) kan?

Njäe. Jag har en idé som stör mig rätt mycket medan jag försöker skriva annat, så den, och då handlar det mest om tid, att jag först vill skriva klart det jag börjat på. Själva idéen började från något jag inte kunde skriva om, inte förrän jag hade förstått hur jag skulle få till det. Vad jag menar är att jag inte vill skriva en sann berättelse om människor som finns på riktigt, vilket betyder att det som är sant behöver vinklas om och bli fiktion. Då kan jag skriva om det.


Man skulle tro att du ställde lätta frågar, när du börjar så där med att bjuda på kaffe, men jag landade väl i ett mellanrum i form av glapp när jag kom till saker jag vill skriva. Kanske jag också förskönar min skrivtillvaro då jag inte kommer på vad jag skulle göra annat än text, men jag har utgått från nuet. Tack för dina frågor Nina och tack för att jag fått gästa Mellanrum. Nu ska jag ta en kaffe till och samla krafter inför boksläppet i slutet av april.


Tack Mia och lycka till med Martrådar! Roligt att ha gäster. Nästa gång lovar jag att se till att ha mjölk till kaffet.

9 kommentarer:

minna lindeb sa...

Verkligen gott kaffe! Ja, tack. Du har bakat själv? Är det ledigt här?
Tack, jag sitter gärna en stund, väntar på att få läsa Martrådar och försäker läsa ut Nattens cirkus så dessa två inte blandas, men kanske de kan blandas? kanske de rent av ingår i varandra på samma konstiga sätt som de randiga tälten i den nattliga cirkusen...

Mia Skrifver sa...

Nämen vad kul att du sitter här och läser Minna. Läs på bara. Jag ska försöka att inte sörpla så högt. Och det där med sammanblandningen av cirkus och maror, du får väl se hur det går, kan ju bli en helt annan text av allting.

Jenny sa...

Jag vill också ha en kopp. Är det bara att kliva på?
Eftersom ni sitter här och bubblar om text, så passar det mig perfekt. Hur gamla var ni när ni insåg att ni älskar att skriva?

Mia Skrifver sa...

Förstås, man tar sig en kopp om man vill. Tydligen utan mjölk dock.

Och jag var fem.

Nina sa...

Måste nog köpa en större mokabryggare, annars får ni alla inte plats.

Som svar på Jennys fråga, jag vet faktiskt inte. För mig började det med läsandet, skrivandet pågick liksom alltid parallellt utan att jag reflekterade så mycket över det. Kanske i högstadiet. Hur var det för dig?

Mia Skrifver sa...

Och glöm inte mjölken...

Nina sa...

Antecknar stort i någon marginal: MJÖLK OBS VIKTIGT!

Jenny sa...

Jag var runt 10-år. Satt hemma och gjorde miniböcker. Ritade omslaget och skrev en liten story i den. Böckerna var bara 3-4cm höga. Har kvar dem i källaren. Hittade dem för ett drygt år sedan. :D

Nina sa...

Härligt. Minns att jag började på en massa böcker men att jag bara skrev kanske två sidor innan jag tröttnade. Kan känna igen det beteendet än idag...