 |
| Försöker rädda upp allt det sneda med en blomsterkvast |
Vi flyttade till Umeå för drygt ett och ett halvt år sen, från en trea på 70 kvm med världens bästa ljusinsläpp och utan biltrafik utanför till en tvåa på 60 kvm med utsikt över en parkering som övergår i en väg som övergår i en till parkering som övergår i en till väg och så vidare. Vi gjorde ett direktbyte och det är inget egentligt fel på den här lägenheten förutom att det inte är vi som ska bo här.
Om inte lägenheten hade haft en stor skrubb som i nuläget fungerar som Lillcyklistens sovrum hade det varit otroligt svårt, men den räddar som tur det mesta. Jag vet att många samsover med sina barn, men vår unge vaknar om man blinkar med ögonlocken så det hade aldrig gått ens om vi hade velat det.
Nu när vi har börjat tänka på Göteborg igen tar så klart fantasierna fart. Tänk, en sådan där trea, där i det där området! Eller, vågar man tänka det förbjudna... en fyra? Vi har kommit fram till att vi vill fortsätta hyra eftersom det känns skönt att slippa lån i alla fall just nu, och med de ködagar vi har borde vi åtminstone kunna få en trea. Jag längtar efter att flytta in i en bostad jag vet att jag ska bo i, åtminstone de närmaste åren. Den här lägenheten har aldrig varit tänkt att vara permanent vilket skapar ett konstigt förhållningssätt till att det ändå just nu är vårt hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar