måndag 20 april 2020

Ögon som klipper

Försöker att inte somna där jag sitter på sängen med datorn i knät. Vill egentligen hasa neråt, peta böcker och krafs åt sidan och blunda en stund. Men kissnödigheten. Allt jag behöver läsa och förbereda. Balkongrenoveringen som är stålborrning precis utan för vår lägenhet precis just nu. Det låter så som det känns att vara hos tandläkaren.

Vi äter lunch och skrattar åt hur Lillcyklisten uttrycker sig. Det kan vi, när han är på förskolan. För just nu är det bitvis tufft, Cyklisten har varit sjuk hela helgen och mitt gyllene tålamod har naggats i kanten av begynnelsen av något jag tror kallas "the terrible twos". Det går som allt annat över (i något annat), men det är märkligt hur någon enstaka terrorhandling (det är så det känns) när man är totalt oförberedd kan kasta omkull en hel eftermiddag trots att resten av dagen har gått hur bra som helst.

Imorgon ska jag ha mitt bokprat som fortfarande känns flummigt trots att jag har försökt styra upp det så mycket jag kunnat. Sen är det "bara" två seminarier och en hemtenta kvar tills momentet är klart. Jag är glad över att det bara är ett kursmoment kvar efter detta eftersom motivationen studiemotivationen krymper för varje dag som går.

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...