Mina tankar är utspridda över femtio olika områden och det är en sån dag. Inte en dålig dag, bara en sån dag. Onsdagar har aldrig riktigt varit min grej. I början av veckan är jag bra på att motivera mig baserat på känslan av nya möjligheter. I slutet av veckan kan en slags panik få mig att skriva flera sidor.
Men onsdag?
Jag kan istället rapportera att jag börjar närma mig slutet på Roberto Bolaños över tusensidiga roman 2666 och att jag definitivt hittills kan rekommendera den till läsare som tycker om böcker som man kan bosätta sig i. Att komprimera mina intryck till tretusen tecken lär vara mindre roligt, men det är en utmaning jag är beredd att ta. Jag tycker oftast att det är allra svårast att recensera böcker som jag verkligen tycker om. Kanske för att jag potentiellt kunde prata om dem sida upp och sida ner, men kanske ännu mer för att det då blir så viktigt att varje mening används till max.
Eftersom det är en sån dag tänker jag härmed ta min nylånade Double Game av Sophie Calle* och gå hem. Nu orkar jag inte sitta här mera och igår skrev jag faktiskt en och en halv sida ny text i ett helt nytt avsnitt och den karamellen tänker jag visst det suga på också idag. Sådeså.
*Double Game är delvis ett sammarbete med Paul Auster och jag kan medge att jag dels ville hoppa högt när jag upptäckte det och dels gräva ner mig i ett träsk eftersom jag inte hade insett detta faktum tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar