Klant

Påpackad av bara sjutton kliver jag ut i snöovädret för att hurtigt traska till Humanisten men efter några stapplande steg är det tydligt att mina skor inte är gjorda för snö. Det fastnar flera lager under sulorna och jag kanar mig ner för backen och undrar om det känns så här farligt att åka longboard. 

Väl framme går jag min vana trogen och köper en kaffe som jag balanserar samtidigt som jag plockar åt mig en reserverad gradu från ÅA som jag hoppas kan fungera som någon slags modell för mitt eget skrivande, medan jag stegar genom biblioteket undrar jag om någon någonsin spiller sitt kaffe. På läsesalsdörren står det att läsa att ingen mat och dryck får medtas men alla sitter trots det och sörplar kaffe dagarna i änd - - - splasch. Kaffekoppen flyger ur min hand och en brun pöl sprider ut sig på golvet. Som tur missade den bokhyllan men jag hör ändå otaliga bibliotekarier vända sig i sina gravar. 

Efter att ha försökt torka upp det värsta stöter jag på en städerska som jag ljuger för:

"Någon har spillt kaffe där", säger jag skamset och jag ser på hennes blick att hon vet att det är jag, men vid det här laget känner jag mig ganska ynklig och hon säger att jag ska låta bli att torka och tar snällt hand om kaffepölen. 

Igår hade jag en riktigt dålig skrivdag och jag fastnade i kilometertjocka teoretiska resonemang. Den här dagen har väl kanske inte börjat så bra men jag tror att skrivandet kommer att gå bättre. Vad mer kan jag klanta mig med under en och samma dag, liksom? 


Edit: jag upptäckte just att den ena av mina enda fotinläggsvänliga skor är slönder.