Ja, jag är en person som behöver rutiner för att kunna fungera. Och jag tänker mig att det snarare har att göra med att jag egentligen är ett enda kaos än med att jag skulle vara väldigt nitiskt kontrollerad. Kanske det kan vara båda. Rutiner skapar rum där det inte finns sådana, konturer och kanter som man inte ska färglägga utanför. Ja, jag var nog en sådan som var noggrann med att färglägga innanför gränserna i målarböckerna när jag var barn.
En morgonrutin: vakna, slötitta på Gomorron Sverige, äta frukost, göra mig i ordning, promenera till Humanisten. Köa för en kaffe i kafeterian. Betala med tian som jag redan har lagt i jackfickan för att slippa krångla av mig väskor och tygkassar och paraplyn. Gå till bibbans läsesal och placera de viktiga föremålen runtomkring mig: datorn, vattenflaskan, telefonen, läppomadan, mp3-spelaren, kaffet, böckerna, snytpappret.
Igår vände sig min bordsgranne om och stirrade stint/äcklat på mig varje gång jag snöt mig. Jag undrar om hon hade föredragit att jag hade suttit och snörvlat eller gått ut var femtonde minut istället. Undrar vad hennes rutiner är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar