Dan efter dan efter...

Jag tänker att det är väl dumt, två samma dag? Samtidigt, var det så här det var innan jag började jobba heltid, att jag faktiskt hann tänka och reflektera där emellan och skriva blogginlägg? Att det helt enkelt är därför det inte blir så ofta nu för tiden? Också, att jag inte vet om folk läser bloggar längre. Jag själv är däremot för tillfället inne i en bloggläsarperiod, kanske för att jag inte riktigt orkar scrolla genom instaflödet.

Den här julen har varit lugn och skön. Det enda jag har behövt är frånvaro av människor efter att ha tipsat cirka sjuttontusen personer om vad de ska ge sina släktingar och vänner i julklapp. Bara häng med Cyklisten, mat, choklad, böcker och filmer. Man lägger på t.ex. The Odyssey från 1997 och pausar efter en timme för att man är tvungen att sova i en kvart. Sen vaknar man, kokar lite kaffe och pratar om livet. 

Att jag blev förkyld dagen efter julafton efter att ha hållit mig frisk hela hösten kom knappast som någon överraskning, men som tur gick det att stanna hemma från jobbet en dag till. Sen väntar några ynka timmar jobb på fredag, och så är jag ledig i ytterligare tre dagar. 

Idag har jag sovit lite, kollat på tre avsnitt av The Crown säsong 2 (så genialisk scen när drottningen får sitt hår klippt, har ni sett det vet ni säkert vad jag menar), läst i Philip Pullmans The Book of Dust, och surfat lite. Pullman, förresten. Herregud vad bra han är! Det var så längesen jag läste His Dark Materials-trilogin att jag hade glömt hans kvicka formuleringar och fantastiska sätt att inte berätta för mycket, utan faktiskt gestalta istället för att beskriva. Fick tips om att hela trilogin finns i nytryck på engelska med omslag av samma illustratör som har illustrerat The Book of Dust. Jag kan ana ett besök på Science Fiction-bokhandeln inom kort...

Ännu ett år

Vardag 

I år har jag kommit in i sköna vardagsrutiner, det beror kanske delvis på mer humana arbetstider, men säkert också för att jag har trivts så bra på jobbet. Det känns på något sätt mer som att jag har ett "riktigt jobb", kanske för att jag jobbar inne i stan och ser mer av andra människor som också är mitt i sin vardag (till skillnad från semesterfamiljerna och businessmänniskorna som dominerade flygplatsen)?

En annan osexig vardagsgrej som flyter på: matlagning, veckoplanering och handlande av mat, strukturer som gör att jag slipper stå i mataffären klockan fem en tisdag med lågt blodsocker och försöka komma på vad vi ska äta.

Fest

Så många saker det har varit att fira i år! Två bröllop och två jämna födelsedagar, plus allt möjligt smått och gott där emellan. Vänner har förlovat sig och fått barn, och det händer så mycket att jag inte ens har hunnit träffa alla nya familjer ännu, så konstigt. Men också något att se fram emot under det kommande året.

Borta bra 

I år har det blivit ovanligt många resor, även om två av dem gick till Finland. Förutom Finland så var jag en sväng i Österrike i början av juni tillsammans med Cyklisten på en weekendresa med anledning av att han var där på jobb. I september var vi en vecka i norra Spanien, en resa som vi hade planerat ganska länge och som liksom var Cyklistens födelsedagspresent-/firande. På något sätt har jag på känn att det inte blir lika mycket resande i år, i alla fall inte utomlands. Jag har liksom inget emot att resor blir ett lite lyxigt inslag i livet, något att drömma om. Sen var vi också på en veckas cykeltur i norra Danmark, den resan började lite usligt med att vi båda var förkylda och sov dåligt och hade motvind, men slutade som tur på topp!

Men hemma bäst 

Eller? Jo, men faktiskt har jag varit väldigt mycket hemma. Känns som om jag blir mer och mer av en hemmagris, jag tycker om att pyssla runt här med ett och annat. Kanske träffa lite vänner på kvällen och dricka öl, men dagtid - så skönt att vara hemma. Det hänger säkert ihop med att jobba heltid och bo tillsammans med den man är ihop med. 

Besvikelsen

Vad hände med sommarvärmen? Det är sjukt tröttsamt att gnälla på vädret, men även om jag är glad och nöjd över sommarsemestern kan jag ändå inte låta bli att vara lite ledsen över att jag aldrig fick den där riktiga sommarkänslan. Faktiskt. Och det gjorde också att jag kände mig extra ledsen i augusti över att sommaren var över för den kom ju aldrig? Att jag knappt simmade alls i år känns också som ett nederlag.

Vad händer 2018?

Det är konstigt, för samtidigt som jag älskar att planera och skriva in saker i kalendern tycker jag att det är skönt att det kommande året inte är så värst planerat ännu. Det känns lite som om vad som helst skulle kunna hända. Det enda som är lite vagt planerat är att vi inte ska flänga runt så mycket i sommar utan försöka hålla oss uppe i norr, både på den svenska och den finländska sidan. Jag är dock väldigt nöjd över 2017, det kändes som ett år av balans och lugn och många roliga projekt!

Böckerna 2017

Året är ju inte slut än, men vem vet om jag orkar klämma ur mig så många blogginlägg under julledigheten? Jag lär däremot hinna läsa ett par böcker till innan nyår misstänker jag, men kvalar de in här får de nog ett separat inlägg. 

Antal lästa böcker: 78

Antal svenska böcker: 26

Antal engelska böcker: 52

Antal ljudböcker: 15

 
Överraskningen: Jag började läsa feelgood! Först med anledning av att Emmy Abrahamson som har skrivit Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske gästade mitt jobb. Jag upptäckte till min stora förvåning att det var väldigt kul att läsa sarkastiska och roliga romaner. Lägg sedan till Mhairi McFarlanes Who's That Girl, och Sophie Kinsellas My (Not So) Perfect Life så kan man väl säga att tre är en trend. Jag har en härlig kollega som verkligen är expert på smart brittisk feelgood/chicklit och hittills har tipsen inte slagit fel! Mina fördomar sade mig att det skulle vara mest kärlekstjafs, men faktum är att nästan alla böcker jag har läst hittills i genren handlar om kvinnliga huvudpersoner i 30-årsåldern som har någon form av identitetskris, ofta kopplad till sin yrkesroll och försöken att realisera sina gamla drömmar. Eeeeh, igenkänning där kanske?

Nyheten: Jag började lyssna på ljudbok! Jag läser så klart fortfarande precis som vanligt, men har märkt att det här är ett ypperligt sätt för mig att ta mig an böcker som jag annars hade prioriterat ner. Mycket lyssning för jobbet blir det, faktiskt nästan bara spänning och feelgood, och det har uppenbarligen öppnat mina ögon för nya genrer.

Nådde inte förväntningarna: Madeleine Bäck, Vattnet drar, absolut välskriven ungdomsrysare/fantasy men på något sätt lite utan riktning? Naomi Aldermans The Power lämnade mig mest med en känsla av... meh. Tana Frenchs The Trespasser var tyvärr också en besvikelse.

Bästa facklitteraturen: Magnus Västerbro, Pestens år, Amy Liptrot, The Outrun, Marcus Stenbergs Jag har inte råd

Bästa ljudboken: Svårt att välja, men kanske Sara Bergmark Elfgrens Norra Latin. Det var en väldigt bra uppläsare (Nina Zanjani), och jag tycker ju att det är väldigt mysigt att lyssna på böcker som är lite småkusliga.

Kampen: Annie Proulxs tegelsten om timmermän i Kanada, herregud vad länge jag läste den. En bra roman men väldigt seg uppstart.

Bästa romanerna: Paul Austers 4 3 2 1, och som så många andra också tycker, Hanya Yanagiharas A Little Life. Men också Noah Hawleys Before the Fall, den var så snyggt konstruerad utan att kännas konstruerad, välskriven, smart och spännande med intressanta karaktärer. Colson Whiteheads The Underground Railroad var också väldigt bra, samt även Graham Swifts Mothering Sunday. Svårt att välja i år faktiskt, så många bra böcker!

Bästa spänningen: Lisa Jewells senaste bok Then She Was Gone var mycket spännande, jag tycker om kombinationen av roman/thriller och den här var faktiskt snäppet mer skruvad än hennes tidigare böcker. Keep them coming! Karin Slaughters Pretty Girls, herregud så sjuk men också så sjukt spännande.

Bubblare/lättläst men välskriven avkoppling: Maggie O'Farrell, Det måste vara här, Jessica Shattuck, Kvinnorna på slottet, Mary McCarthy, The Group, Joakim Palmkvist, Hur man löser ett spaningsmord

Ingen jul utan rök

Äntligen har jag haft tid att julstöka! Förra helgen tillbringades i Umeå, och helgen innan jobbade jag, så jag hade verkligen inte hunnit med något annat än att ställa upp en stackars adventsljusstake i fönstret.

Nu har hela lägenheten städats, juldukar och ljuslyktor plockats fram, en julgran står och väntar på balkongen och jag har för första gången i mitt vuxna liv gjort eget julgodis. Ni hör ju! Det är nästan så man blir lite illamående av den höga mysfaktorn. Jag lyckades dessutom övertala Cyklisten om att se på en av mina favoritfilmen (som jag dessutom tänker på som en julfilm, även om den bara innehåller pyttelite jul), Smoke från 1995 med manus av Paul Auster.

Nu väntar en hektisk sexdagarsvecka med galna julklappskunder, det är som tur jätteroligt men också helt utmattande, så jag håller tummarna för att ingen av mina vikarier ska bli sjuk utan att jag sen ska få vara julledig i hela fyra dagar. Låter inte som särskilt länge, jag vet, men efter fem (?) år inom handeln har jag blivit så pass van vid att julen inte innebär jullov att det faktiskt känns riktigt okej.

O-origin-ell

Världens sämsta rubrik? Då passar den också boken den syftar på, Dan Browns Origin som jag precis blev klar med. Det var som att läsa en mordgåta utan ett mord, eller som en polisroman utan en polis. Närmare bestämt, en spänningsthriller utan spänning. 

Jag har verkligen ingenting emot att läsa böcker som bara går in för att underhålla mig, och jag lät mig underhållas både av Da Vinci-koden och Den förlorade symbolen, men i Origin är det största problemet att intrigen inte är spännande alls. Snark snark, observera olika konstverk och berätta varför de är så bekanta för Robert Langdon som kanske känner igen dem från ett studiebesök han gjorde som ung, snark snark någonting med teknik och religion och så var boken slut.

Det hade inte gjort något om boken var full av klichéer bara berättelsen hade fångat mig, men avsaknaden av spänning gjorde att alla konsthistoriska/tekniska/religiösa inslag kändes som att lyssna till en trött föreläsare som läste en Wikipedia-sida istället för att researcha sitt ämne.  

 

Äntligen december

Vissa börjar julpynta redan i oktober, flera av mina grannar till exempel, det är absolut för tidigt tycker jag. Jag kommer inte att lägga upp något pynt riktigt ännu, men det är ändå så skönt att det äntligen är december och på ett sätt kan jag förstå grannarna. Äntligen har man något att sikta mot! Även om november gick skrämmande fort i år är det en månad som bara liksom segar på utan mål och mening.

Idag är jag ledig, mina lediga fredagar är det bästa jag vet. Det finns inga krav på att man ska göra nånting särskilt, det går bra att bara skrota runt hemma, lyssna på musik och ta en påtår. Det behövs några sådana dagar ibland.

Vad mer? Jag knåpar på ett inlägg om årets läsning, och försöker också få ihop något om året som har gått. I helgen väntar jobb och antagligen väldigt mycket folk som ska julhandla, det är så kul att jobba under den här perioden! Stressigt och mycket folk visst, men alla är på så gott humör och myser runt och vill prata med en om årets bästa böcker. Hoppas att ni har en skön fredag!

There's a full moon risin', let's go dancing in the light

Varje dag skulle kunna inledas med en röst som skanderade "det var en mörk, mörk dag, i en mörk, mörk stad" och sen för effekt skulle en kamera zooma in på de mörka ringarna man har under ögonen. 

Lyssnar på Neil Youngs Harvest Moon och ska småningom ge mig iväg till jobbet, hela gårdagen gick åt till att prata med kundsupport och felsöka diverse nätverksutrustning, förhoppningsvis blir dagen lite mer inspirerande. Fick i alla fall en komplimang av supportkvinnan som tyckte att jag hade ett sånt tålamod och att jag hade varit väldigt lugn under hela tiden vi pratade. Något ska man väl lära sig efter år av krånglande teknik och oåtkomliga nätverkskablar som man måste krypa runt på golvet bakom kassadisken för att överhuvudtaget hitta.

Jag inser nu att det kan ringa på dörren och stövla in servicenissar som ska göra nånting på vår balkong när som helst... men förutom det känns det som en ganska skön morgon.

Som man bäddar

Igår när det inte alls var regnigt och vi hittade en utsiktsplats alldeles nära där vi bor

Det är så mörkt ute just nu trots att klocka inte ens är fyra, ett stort regnmoln drog in och nu väntar jag på att det ska klarna upp så att jag kan ge mig ut en sväng. Det är mysigt här inne och jag är lite för mätt av pizzan jag åt till lunch, men jag är inte helt redo för att det ska vara kväll ännu.

Häromdagen insåg jag att jag höll på med NaNoWriMo den här tiden förra året, och även om jag inte hade orkat med det i år förstår jag verkligen poängen. Man behöver någonting som distraherar en från den här olidligt trista och energikrävande månaden. Det känns som att jag går omkring och bara konserverar energi, det är inte mycket man har över för annat än jobb och allt det där andra vardagliga. 

Men här hemma har jag blivit utsedd till julchef (okej, det kan vara så att det var jag själv som bestämde det...) så snart finns det saker att göra. Och om ungefär två veckor åker jag och Cyklisten en sväng till Umeå, det är precis innan julruschen drar igång på riktigt på jobbet, så det är perfekt timing med lite miljöombyte. Visst, andra åker till soliga platser på andra sidan jorden, men man tager vad man haver. 

Julschefen som precis har sett en uggla (!) i Slottsskogen på väg hem från jobbet. Ja, jag stannade och tog en bild av mitt glada fejs. Och ja, jag har på mig både hjälm OCH reflexväst.

I övrigt försöker jag och Cyklisten köpa en ny säng, det går jättedåligt. Usch vad tråkigt det är att fatta beslut om dyra köp som man inte har någon aning om ifall man kommer att vara nöjd med när det har gått några år. Vi pendlar mellan: att köpa en dyr säng som verkar jätteskön och kanske håller lite längre men kanske tappar formen efter fyra år, eller att köpa en billig säng som verkar jätteskönt och kanske håller lite längre men kanske tappar formen efter fyra år. Vilket alternativ verkar bäst?

Den magiska siffran?

Jag har bott i Göteborg sen 2010, dvs i drygt sju år. Det är lika länge som jag gick i lågstadiet, tre år längre än den tid jag bodde i Åbo, lika länge som hela min utdragna studietid. Det är lite mer än en fjärdedel av mitt liv! Det lär vara en myt att kroppens alla celler har bytts ut när sju år har gått, men det finns ändå något med den tidsrymden som känns betydelsefull. Kanske är det den tid man behöver för att verkligen vänja sig vid något, för att det ska kännas som en helt självklar del i ens liv. Sjuårskris har man ju också hört talas om, kanske är det samma sak som händer där, att sju år kan ge en perspektiv på vad man vill och att många av den anledningen känner ett behov av att omvärdera sin livssituation när sju år har gått, oavsett om det handlar om en kärleksrelation, ett jobb eller var man bor.

 

Kanske är det för att just sju år har gått sen jag flyttade in i den lilla deppiga studentettan i Johanneberg som jag tänker mycket på det här med att bo, var vill jag bo, varför, hur, när? Kanske är det för att jag är 31 år och i den ålder då många bestämmer sig för det ena eller det andra, folk köper lägenheter, får barn, flyttar till eller från stan, rotar sig och stannar.  

 

Klicka för bildkälla

Om någon skulle ha lust att kommentera skulle jag vara så nyfiken på hur ni tänker kring ert levande och boende, tänker ni överhuvudtaget på det som en fråga med ett visst svar? Eller är det helt självklart att inte riktigt veta, att tänka att man kanske kommer att flytta runt, att kanske till och med undvika att rota sig någonstans?

Fredagslista

Bäst i veckan hittills: Kanske precis just nu? Ledig fredag efter en ganska hektisk jobbvecka, jag sitter i soffan och ute är himlen blå. I högtalarna Frida Hyvönens skiva Kvinnor och barn som jag har lyssnat på helt maniskt efter att jag hörde henne framföra den live med Göteborgs Symfonikerna för några veckor sen. Älskar alla låtar men kanske särskilt "Min stad". 

Sämst i veckan hittills: gjorde en dum grej och uppdaterade iOS på min mobil varpå hörlursuttaget slutade fungera helt. Om det inte hade varit för att poddlyssnandet var en extremt stor anledning till att jag orkar motivera mig till att vara ute och springa hade det inte gjort så mycket, men nu måste jag istället lyssna på mitt flås och underhållas av mina egna förvirrade tankar. Inte lika avkopplande. Jag kan absolut springa utan att ha något i öronen, tycker att det kan vara jätteskönt ibland, men för en som har dålig självdisciplin och dålig kondis är faktiskt distraktion den bästa medicinen för att orka.

Det tänker jag mycket på: kvinnor som föder barn i vidriga förhållanden på flykt från ännu värre vidrigheter. Mycket kan man värja sig mot, men inte mot allt. Tänker också på att den här hösten går så otroligt fort, kan inte begripa att det redan är mitten av oktober. 

Det klär jag mig i: åh, skulle behöva ett par byxor jag kunde ha på mig varje dag. Behöver en basgarderob som funkar jämt, men hatar hatar hatar att köpa byxor för de är alltid för långa/tighta (känner mig alltid som Bentebent). Idag blir det mest mjukiskläder/träningskläder men får nog skärpa till mig ikväll.

Idag händer detta: lite småfix här hemma, sen ska jag träffa bland annat en kär bortflyttad vän som är i stan över helgen och dricka lite vin.

Imorgon händer detta: då blir det firande av en annan vän som fyllde 30 i somras, planen är att vi ska äta tapas och sjunga karaoke. Känns som att det kan bli en ganska trött söndag...

Nästa vecka ser jag fram emot: nästa vecka händer massor på jobbet, först en rolig grej på måndag, sen har jag och en kollega gemensam planeringsdag, och så åker jag till Stockholm för en annan jobbgrej. Men roligast med det är att jag passar på att träffa mitt syskonbarn som nu är drygt ett och så otroligt mysig och skojig.

Dagarna går

Förra veckan var både rolig och nervös med författarbesök på jobbet att förbereda mig för, men också nära och kära som var i stan med anledning av Bokmässan, så glad över att jag hann bocka av både en syster, två Åbovänner och en Jeppisvän. Förstår inte riktigt vart september tog vägen, men tycker hittills att det är rätt skönt att det är oktober och faktiskt höst på riktigt, även om de mörka kvällarna och morgnarna är lite deppiga. 

Vad annars då? Jo, jag läser en bok om pesten i Stockholm år 1710, tycker det är väldigt intressant med medicinhistoria (skulle så gärna vilja gå på Medicinhistoriska muséet som finns i Göteborg men de har så konstiga öppettider så det har inte klaffat ännu). Det hade tydligen inte varit omöjligt att stoppa pesten om de styrande i staden hade agerat snabbt nog, men som författaren Magnus Västerbro tolkar det var rädslan för pesten så stor att man valde att blunda, precis som om formulerandet av orden "det är pesten" var det som skulle ha gjort sjukdomen verklig. 

Idag är jag aningen trött efter att ha druckit några öl med Cyklisten igår och diskuterat bland fungerande och icke-fungerande organisationsmodeller. HAHA. Vem är jag?

Let me tell you what I think about omstruktureringar

Norra Spanien

Petitessrage

Blogger: När jag ska logga in på bloggen klickar jag så klart på "logga in", bara för att direkt komma till en ny sida där jag igen ska trycka på, japp, "logga in"? Va? Va? Va?

Instagram: Okej då att bilderna inte längre ska dyka upp i kronologisk ordning, det har jag börja vänja mig vid (även om jag fortfarande tycker att det är helt puckat), men det här med att en massa bilder jag redan har sett för kanske tre dagar sen plötsligt dyker upp i mitt flöde igen? Aaaaaaaaaaaa så störande.

V A R F Ö R ?

Utanför fladdrar löven i vinden och lönnen har börjat skifta färg, om en vecka är det Bokmässan med allt vad det innebär (jobb, författarmöten, vänner, idioter som marscherar på stadens gator...) men idag är det fredag och imorgon ska jag se Frida Hyvönen och Göteborgs Symfoniker i Göteborgs konserthus, en av de vackraste byggnaderna i stan.

Away we go

På sängen en hög med kläder, i hallen skor huller om buller, i anteckningsblocket kostnader hit och dit och vem har betalat var är det egentligen vi ska bo? Idag den första lediga vardagen sen efter semestern, och den första innan semestern. Det känns väldigt lyxigt och ovant att ha en ledig vecka inplanerad efter att ha kommit in i vardagen igen, och nästan ännu lyxigare att vara ledig dagen innan och faktiskt hinna tvätta, packa i lugn och ro, och ja, prova igenom vilka kläder jag ska ta med mig.

Nu blir det norra Spanien i en vecka med både lite stadsbesök (Bilbao) och förhoppningsvis spännande bilturer uppe i bergen. Och mat! Och en födelsedag som ska firas! Och ett hotell som ser lite ut som hotellet i The Shining!

Som jag har längtat.

Sommaren 2017

Det bästa med den här platsen är att kunna gå tillbaka i tiden och påminna sig om vad som hände för två, tre eller fem år sedan. Hittade en sommarlista från 2013 och passar på att fylla i den igen, i något modifierad version.

Sommarens mat: Restaurangmat/snabbmat. Eftersom vi har flängt ganska mycket i sommar har det varit svårt att få till något annat. Men godast var ändå räkorna vi åt på balkongen på min födelsedag.

Sommarens dryck: Alla goda safter som fanns i Danmark! Lokalt producerad rabarber- och äppelsaft som inte var söt utan bara syrlig och underbar. Varför finns inte detta i Sverige?

Sommarens fest: Syster yster den äldres bröllop, så otroligt roligt och mysigt. 

Sommarens bok: Jag läste ytterst få böcker (två!) under semestern så ingen faktiskt, herregud vad deppigt! Men jag lovar att jag ska ta igen det i höst.

Sommarens plats: Lönstrup på Nordjylland. Andra besöket som var minst lika trevligt. Det är egentligen bara en liten kustby, men den har fått ett lite magiskt skimmer eftersom det var första respektive sista stoppet på våra Danmarkscykelfärder. 

Sommarens häng: Min vän J:s bröllop! Så kul att alla vänner med respektive var samlade, det händer minsann inte ofta!

Sommarens inköp: Äntligen har jag inlett min karriär som stengodssamlare! Jag älskar stengods och skulle vilja ha en hel servis i framtiden, men inledde lite modest genom att köpa en kruka/skål av en dansk konstnär. Tycker så mycket om att besöka små lokala keramikverkstäder.

Sommarens plagg: Mina fladdriga naturvita brallor som jag köpte på rea i våras. Känns som att bära kjol utan att låren skaver mot varandra. 

Sommarens ljud: Lilla systersonen som jollrar på morgonen innan man själv riktigt har hunnit vakna, så mysigt att gå upp och äta frukost när det sitter en liten nöjd knodd i köket.

Känns sådär

Föga förvånande ramlade den klassiska börja-jobba-förkyningen över mig i måndags, det slår verkligen aldrig fel.* Men jag hoppas att jag ska kunna vila bort den idag. Sov troligen ganska djupt inatt för jag lyckades på något sätt få nackspärr (ryggspärr?) under ena skulderbladet som gör att jag inte kan vända överkroppen mot höger samt att jag inte kan nysa om jag sitter ner för då känns det som om ryggen ska gå av. Tack kroppen.

Jag har äntligen börjat läsa Haya Yanagiharas A Little Life som jag har tänkt läsa väldigt länge, så klart tycker jag väldigt mycket om den även om jag inte har kommit så långt. Jag älskar att den är pratig och utbroderad och verkligen borrar sig ner i karaktärernas identiteter och självupptagenhet. Och visst kan jag redan nu ana den sorgliga undertonen (en kär vän tipsade mig till och med om att inte läsa den under semestern eftersom den är så sorglig), men den passar liksom perfekt in i min sensommarmelankoli. 

Det roligaste just nu är att lillasyster E kommer på besök över helgen och dimper ner i staden redan imorgon! Hon bodde ju också i Göteborg en kort period när jag flyttade hit eftersom hon gjorde praktik här, efter det har hon hälsat på mig minst en gång men nu var det väldigt längesen och det ska bli så kul att få hänga! Ytterligare en orsak att försöka jaga bort förkylningen illa kvickt.

*Hur knäppt är det att det var EXAKT ett år sen samma sak inträffade?

Augusti men inget dopp

Nu är alla färger så där mättade i naturen som de blir i slutet av sommaren, som akvarell målat på uppblött akvarellpapper. Jag tycker om den här tiden. Men lite ledsen blir jag över att jag har simmat så få gånger. Det har varit varmt här de senaste veckorna, men så fort vardagen drar igång är det som att det nästan inte går att göra sånt längre, simma i havet till exempel. Så fort gick det att bli vardagslat. 

Jag hoppas ändå på ett dopp i helgen då vi ska hälsa på kompisar som hyr en stuga i södra skärgården. Dessutom ska man tydligen se meteorskuren Perseiderna extra bra på lördag, så jag håller tummarna för uppehållsväder.

 

Här igen

Så vaknar man en morgon och inser att semestern är slut, men samtidigt känns det inte riktigt som vardag än. Inte när sommaren fortfarande pågår och jag kan stanna på mina rundor i skogen och plocka åt mig några hallon. Se där, fördelarna med att ha en tidig semester.

Lite ovant är det så klart när klockan ringer på morgonen och visst kan jag ana ögonpåsarnas långsamma återvändande, men det är skönt att det mest känns trist att ledigheten är slut snarare än att det inte är roligt att vara på jobbet. För det är ändå två olika saker. 

Vad läste jag då? Eh, nästan ingenting. Eller jo, två futtiga böcker, Tana Frenchs The Tresspasser (som var ganska ospännande) och Yaa Gyasis Homegoing (den var däremot väldigt bra). 

Igår påbörjade jag Naomi Aldermans The Power som nyligen belönades med Bailys' Women's Prize for Fiction. I den upptäcker unga flickor plötsligt att de har förmågan att använda elektriska impulser som de har i sina kroppar, och det ena patriarkala samhället efter det andra störtas. Lite som en modern tappning av Gerd Brantenbergs Egalias döttrar med frågor om kön, kropp och makt.

It doesn't matter that she shouldn't, that she never would. What matters is that she could, if she wanted. The power to hurt is a kind of wealth.

 

Trötthetsmarker

Det är lustigt hur det att man ställer in sig på att bli ledig en viss dag gör att det känns helt omöjligt att jobba längre än tills dess, kroppen och hjärnan verkar börja varva ner långt innan. I natt drömde jag enbart om utdragna bokbeställningar som jag funderade kring på jobbet, och just nu (klockan sju på kvällen) är jag så trött att jag hade kunnat gå och lägga mig. 

På vägen hem från jobbet blev jag tvungen att kliva av och leda cykeln på grund av all gräspollen, det måste ha sett ut som att jag storgrät och jag såg absolut ingenting. Det är alltid på samma ställe i stan, i en trädkantad allé. Sen är det borta under resten av hemvägen, väldigt konstigt.  

Förresten, inget nytt tips kanske, men jag kan verkligen rekommendera podden Skäringer & Mannheimer av Mia Skäringer och Anna Mannheimer, så jäkla rolig!

Äntligen

Det är sommarvarmt nu men på jobbet har vi luftkonditionering så jag att låtsas som att det bara är soligt utanför och att jag inte missar årets somrigaste helg. Men sen när jag cyklar hemåt och blir alldeles genomsvettig när jag promenerar upp för den sista backen, då tänker jag på att det ska bli kallt nästa vecka. Väl hemma förhör jag mig om vad Cyklisten har gjort medan jag har jobbat och sen säger jag:

"Ska vi åka och bada?" och ler mitt största snälla snälla snälla leende.

Inte för att jag inte skulle kunna åka ensam, men det är så klart trevligt med sällskap. Särskilt som det är årets första riktiga havsbad. Då behöver man ett vittne. Så vi susar iväg på cyklarna och jag hinner tänka att är det inte lite sval vind men när vi kommer fram är jag svettig igen och när jag kliver från badstegen ner i vattnet är det inte ens kallt. Jag simmar flera tag, dyker och förvånas som vanligt över hur otroligt salt det är, guppar omkring och tittar på segelbåtarna där ute och det är som om något bosätter sig i min kropp. Sommaren och frihetskänslan. 

Slalom som uppladdning

Jag läser tre böcker just nu (plus lyssnar på en en ljudbok), men egentligen läser jag ingen bok just nu. Jag tänker mig att det bara är riktiga storläsare som förstår vad jag menar, men låt mig förklara: jag inväntar semestern som börjar om en vecka, och då, ja då ska jag börja på en ny bok, en semesterbok, och eftersom jag inte vill ha någon annan bra bok på hälft då måste jag ju läsa någonting annat under tiden. Det är låter väl helt rimligt?

 

 

 

 

 

Dagtid läser jag Tommi Kinnunens Där vägarna möts, en roman om tre generationer kvinnor som följs under 1900-talet. Jag hade höga förväntningar på den men tycker hittills att den är lite - meh - jag skulle vilja ha lite mer fördjupning i karaktärerna, förstår mig inte riktigt på tidshoppen (det kan gå tio år mellan kapitlena ibland) och är inte så förtjust i greppet med ögonblicksbilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På kvällen läser jag Annie Proulxs Barkskins, en historisk roman som handlar om flera generationer skogshuggare som kommer till franska Kanada på 1700-talet. Jag har varit lite less på den för det känns också som om jag som läsare bara får betrakta karaktärerna på håll medan jag skulle vilja gå in under huden, och jag har beklagat mig högt om kvällarna ibland över att den är ganska... tråkig... men nu plötsligt, efter halva boken (som är tätt skriven och på över 700 sidor) börjar jag gilla den! Det är något med att inte ge upp om tegelstenar som verkligen kan ge utdelning. Tror dock inte att jag kommer att läsa ut den innan semestern och den får nog snällt vänta här hemma medan jag är iväg på äventyr. Om ni känner igen hennes namn är det kanske för att Annie Proulxs skrev Brokeback Mountain.

 

 

 

Den sista boken i raden är Lucie Whitehouses Keep You Close som jag läser för att somna, inte helt schysst mot boken kanske, men hittills känns det ganska dussindeckaraktig, kan tyvärr inte säga så mycket mer (eftersom jag alltid somnar). 

 

 

Då kvarstår bara frågan, vad ska jag läsa på semestern? I den planerade högen ligger bl.a. Ian McEwans Nutshell, Yaa Gyasis Homegoing och Hanya Yanagiharas A Little Life. Den enda säkra boken hittills är Tana Frenchs The Tresspasser. Är det någon bok jag inte får missa i sommar? 

Träningslistan

Träning för mig är: något jag inte mår bra av om jag tänker på det som just träning, men som är en livräddare om jag tänker på det som motion. Ett sätt att tömma tankarna och komma bort från min hjärna som ofta går på högvarv.

Min favoritträning: just nu att springa och cykla, yoga (men inte just nu), när jag var yngre att dansa och simma. Jag tycker fortfarande mycket om de båda sista motionsformerna också, men jag har insett att det inte funkar för mig just nu. Jag har helt släppt det här med att gå på pass eftersom det bara stressar mig, och har istället insett att jag mår så mycket bättre av att röra på mig utomhus i naturen. 

Det bästa med att träna: att det är supertråkigt och riktigt jobbigt först men att det ganska snabbt blir en vana och något som jag istället längtar efter. Att jag märker så tydligt att jag orkar bättre och mår bättre psykiskt om jag rör på mig.

Det sämsta med att träna: när det blir en prestation istället för motion, det har varit ett problem för mig tidigare. Inte för att mina prestationer någonsin skulle ha varit något att skryta om, utan snarare för att jag alltid har börjat tävla med mig själv och känt mig misslyckad när jag inte har varit lika bra/snabb/pigg som förra gången. Men, i något skede insåg jag att jag måste tänka om. Så nu tänker jag att allt jag motionerar betyder att jag är på plus i relation till att inte motionera alls, istället för att tänka att jag går på minus när jag väljer bort t.ex. ett joggingpass för att jag är trött. Ibland är man trött och då får man faktiskt vila. Och bara för att jag har en veckas paus pga olika orsaker (sjukdom, mycket jobb, resor...) betyder det inte att jag har slutat motionera.

En sport jag skulle vilja pröva: för att helt säga emot det jag säger här nedanför, så faktiskt någon typ av sport där man är två personer men ändå liksom motionerar individuellt, om ni förstår? Typ tennis eller badminton kanske? Alltså, individuella prestationer men tillsammans med någon annan.

En träningsform jag inte förstår: ogillar all typ av lagsport, det är inte alls min grej. Vill inte vara ett del av ett lag, nej tack. Själv är bästa dräng och så vidare. Japp.

Därför tränar jag/tränar jag inte: för att det är väldigt lätt just nu iom att vi har ett motionsspår rakt utanför huset, så enkelt är det. 

Mina träningsmål: fortsätta med springandet, är lite sugen på att försöka springa lite längre (OBS, definitivt inte marathon, haha), det längsta jag har sprungit nu är typ 8 km. Gillar väldigt mycket att yra runt på skogsstigar och sånt också, det gör att man inte tänker på hur långt man springer och det känns lite som att vara med i ett tv-spel, så mer sånt!

När den kom

Först smög sig våren på och man spejade och kollade och titta nu blir det grönare och koltrasten och den ljumma vinden och sen var det plötsligt sommar? Kan inte säga att jag hängde med direkt, men i lördags satt jag och Cyklisten på en kompis uteplats och pratade om livet och framtiden och drack nepalesisk snaps och det var faktiskt varmt och somrigt trots att mina ben blev huttriga under fleecefilten. 

I år har jag semester i fyra veckor, lite tidigare än jag brukar eftersom jag ska på två bröllop, en riktigt nära vän och ett syskon gifter sig, ett stort och ett litet bröllop, men båda så klart stora på sitt sätt. 

Det bästa med den kommande sommaren förutom detta? Det är det vanliga, att få vara ledig och oringbar, cykla runt med Cyklisten och vara ute i naturen, att inte kolla mailen, att få sova hur länge som helst (även om jag alltid vaknar typ sju...), att vara någon annanstans än hemma. Jo, kanske det sista är det bästa. Inte för att jag vantrivs hemma eller för att jag ska åka långt bort, men för att det är så otroligt skönt med ett avbrott från vardagen. Lunchlådor so long, säger jag bara.

Wien!

Donau

Cyklisten och värmeverket

Neubau, en kvart innan regnet hällde ner

 Det var alltså så att jag fick följa med en helg till Wien i samband med att Cyklisten redan var i Österrike med sitt jobb. Det var väldigt varmt, strax under 30 grader, så största delen av tiden tillbringade vi faktiskt i olika parker där det var skuggigt. Men vi hann så klart se oss omkring också! Eftersom det var en oplanerad resa yrade vi runt en del och hamnade på mindre mysiga ställen ibland, men det har också sin charm. Och tro det eller ej, men det var faktiskt skönt att inte ha planerat något! 

Topp 3 i Wien:

1. Neubau. Stadsdelen där vi bodde. Mysig, vacker och samtidigt lite... hipstrig? Eller snarare kanske ungdomlig? För det kändes inte alls bajsnödigt, snarare avslappnat och gemytligt med flera små krogar och matställen. 

2. En av rätterna i en superbillig vegetarisk femrättersmåltid vi bara ramlade över, ska se om jag minns ungefär: grillad broccoli med en slags mandelkräm (tänk typ majonnäs som smakar mandel) och... aah... någonting mer som jag tyvärr inte minns. Det var så otroligt gott i alla fall! 

3. Cykla längs med Donau. Så skönt, framför allt eftersom det var så varmt. Väldigt blandade vyer också, allt från vackra grönområden till halvsjaskiga hippa krogar, ett lustigt värmevärk (någon av oss var väldigt förtjusta i värmeverket, men det hade faktiskt en väldigt cool fasad, googla Hundertwasser och värmeverk), och mer flådiga restauranger. 

Fin stad, jag kan verkligen rekommendera att resa dit. Tyvärr hade vi otur med samtliga av våra (Airberlin-) flyg, de var alla försenade och på hemvägen blev vi tvungna att övernatta i Berlin eftersom vi missade vår anslutning. Efter att ha jobbat på flygplatsen vet jag att det hör till vanligheterna, men måste ändå säga att jag inte är jättesugen på att boka fler flyg med just Airberlin.  

Neubau

 

Finland

Alltså jag tror verkligen inte att någon lusläser den här bloggen direkt, men haha att jag inte fixade på balkongen i helgen, det var ju en lögn. Nej, i torsdags tog jag flyget till Krombi och i fredags deltog jag i min vän J's möhippa (som så klart var hemlig). Det var så fint att få hänga tillsammans i lugn och ro och lära känna hennes vänner från andra delar av livet. Inget springande runt på stan, och inga inbokade programpunkter av typen "nu ska vi ägna oss åt kvinnlig bonding genom att få manikyr tillsammans" (inget fel på om man vill ha det så, men jag känner mig väldigt obekväm i såna sammahang) utan bara prat, mat och dryck och några korta programinslag. 

Och jag doppade mig i Esse å! Första gången ever, samt första doppet i år. Kände mig synnerligen tuff.

Nu väntar en fullspäckad vecka och sen bär det av till Wien över helgen, herregud ändå vilken globetrotter jag har blivit.