måndag 31 maj 2010

"Bara" i London

Jag märker att jag har kommit in i någon slags ledighetsrytm: varannan dag gör jag något hurtigt som att promenera jättelångt eller gå på museum, och varannan dag gör jag ingenting. Det måste medges att det är lite ansträngande att vara "turist i egen stad" så här länge, när det kommer besök går det automatiskt men det är ju inte som om man vanligtvis håller på och springer omkring så mycket som jag gör just nu. En av många orsaker till att det blir fint att få M på besök på onsdag.

Innan jag åkte hit hade jag storslagna planer på att se mig omkring i resten av Storbritannien också och inte bara i London. Av flera orsaker har det inte blivit så, studierna har tagit så gott som all min tid (vilket jag inte är missnöjd över alls, tvärtom) och pengarna har inte riktigt räckt till. Men nu har jag och E i alla fall bokat tåg till Brighton dit vi ska åka på en dagsresa. Samtidigt så är det här med att "bara" se London något som jag nog värdera väldigt högt. Det känns bra att faktiskt kunna åtminstone delar av en storstad. Att kunna ta sig runt utan att behöva en karta. Att veta var man får gott kaffe eller en billig lunch. Jag tänker att jag har lite samma inställning till att bo utomlands som till läsning - jag läser hellre samma bok flera gånger för att verkligen få en känsla av vad den är och vad den kan vara i olika sammanhang än hoppar mellan en massa nyutkomna böcker. Inget fel i det senare sättet att läsa men det passar liksom inte mig.

4 kommentarer:

Jessica sa...

tidigare har jag varit raka motsatsen till dig vad gäller både städer/platser och böcker, nu vill jag gärna besöka en stad flera gånger, let it grow on me. Men böckerna hoppar jag fortfarande emellan, väldigt få böcker läser jag om. Kiveläs "Du eller aldrig" och Tikkanens "Århundradets kärlekssaga" är undantagen.

Nina sa...

Ibland kan jag nog undra lite varför jag har ett sånt behov av omläsning, det blir lite en trygghetsgrej. Men för mig är det nog också det bästa betyget en bok kan få. En stad också då kanske.

Anonym sa...

kanske omläsningsbehovet är ärftligt?
Din farfar var en omläsare, och jag är en inbiten sådan som läser om vissa böcker nästan årligen. Trygghet, igenkännande, i bästa fall nya insikter vid varje läsning.
Hyllar nog maximen om att en bok som inte är värd att läsa om knappt varit värd att läsa alls.
Och jo, jag reser gärna tillbaka till London.
Pappa

Nina sa...

Jo, vissa böcker hör till och med till vissa årstider. Skulle t.ex. inte få för mig att läsa Tolkien på sommaren av någon konstig anledning. Eller Fitzgerald på vintern.