Youuaaright?

Besök är bra, det får en att automatiskt göra en massa spännande saker. Med så lite tid kvar i London märker jag hur jag blir lite paralyserad: ska jag springa av och an mellan alla ställen jag ännu inte har besökt, var ska jag i så fall börja, vad är viktigast att jag gör innan jag åker? Resultatet har de senaste dagarna blivit att jag inte har gjort särskilt mycket. Träffat E för kaffe. Lagat mat. Promenerat till mataffären. Sagt "Are you alright?" åt den ena och den andra på det vis som man gör här. Eller "Youuaaright?", för så låter det egentligen. Frågan ställer man oftast så där i förbifarten åt människor man inte känner så bra. Som åt den jamaicanska trädgårdsmästaren som jag dagligen går förbi. Eller åt ett butiksbiträde.

Det är något jag kommer att sakna. Den spontana trevlighet som människor visar varandra här. Små och till synes oviktiga detaljer, som att bli kallad "Darling" av försäljarna i hörnaffärerna. Något som vissa tycker att är irriterande, jag blir bara glad. Kanske för att jag åker snart. Det är kanske nu det börjar - den där känslan av att allting här är extra fint. För att jag snart kommer att susa iväg i ett plan någonstans ovanför London och låtsas att jag ser mitt hus, någonstans långt där nere under molnen.