Imorgon hoppas jag på tåget till Köpenhamn där det sedan blir flyg raka vägen upp till Keflavik Airport. Jag försöker packa och tänker: vulkanutbrottsöverlevnadskit? Njae. Men varma kläder och regnrock blir det nog.
Eftersom jag i stort sett inte reste utomlands alls innan jag flyttade hemifrån har resande alltid inneburit stor dramatik för mig. Sömnlösa nätter och nitiskt passande av tider. Nu när jag har rest lite mer (men inte särskilt mycket) märker jag att denna känsla för dramatik liksom börjar sippra iväg. Nervös är jag visserligen men nervositeten tar sig i uttryck i en extrem slöhet snarare än effektivitet och planering. Kanske har det denna gång något att göra med att jag antar att E känner till Islands hemligheter en aningen bättre än diverse guideböcker.
Medan jag är borta kommer någon att fixa mitt ledsamma badrumstak och måla om mina väggar. Det innebär att jag imorgon måste ta ner allt från mina väggar och fösa ihop möblerna till mitten av rummet. Detta kan eventuellt vara en orsak till att jag inte känner mig särskilt motiverad till att packa eftersom det för mig ett steg närmare detta skojiga projekt. Visst, jag älskar att möblera om. Men inte på det här sättet.
2 kommentarer:
Hälsa Island från mig.
Det gör jag!
Skicka en kommentar