söndag 31 oktober 2010

Långsamt på väg

Jag står och lyssnar på bandet som är helt okej, tar några klunkar ur ölen då och då. Det är fredag och jag är på konsert med en seminarievän och hennes kompis och jag känner egentligen ingen men ändå kanske lite, och jag tänker att det inte alltid måste handla om att känna människor men att hitta gemensamma beröringspunkter. 

Jag sitter och skriver och läser på samma café som förra helgen och kaffet är gott och croissanten ännu godare. Det är söndag och det är oändligt grått ute och regnar så där nästan omärkbart men så att glasögonen är täckta av små, små droppar. När jag går förbi Humanisten passerar jag en gammal man som står och matar skator. 

Så småningom hittar jag dit jag vill komma.

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...