Långsamt på väg

Jag står och lyssnar på bandet som är helt okej, tar några klunkar ur ölen då och då. Det är fredag och jag är på konsert med en seminarievän och hennes kompis och jag känner egentligen ingen men ändå kanske lite, och jag tänker att det inte alltid måste handla om att känna människor men att hitta gemensamma beröringspunkter. 

Jag sitter och skriver och läser på samma café som förra helgen och kaffet är gott och croissanten ännu godare. Det är söndag och det är oändligt grått ute och regnar så där nästan omärkbart men så att glasögonen är täckta av små, små droppar. När jag går förbi Humanisten passerar jag en gammal man som står och matar skator. 

Så småningom hittar jag dit jag vill komma.

Söndagsfredag

Count Basie, mörkrostat Parisienkaffe i egen mugg, Edward Hopper-reproduktioner uppe på väggen. Jag har väldigt mycket söndagskänsla idag. Har vallat småkusin J med de långa stegen och hunnit med både det ena (jakt på särskilda pennor i äckligt varuhus) och det andra (bautastor falafel som jag inte orkade äta upp) och nu jazzas det alltså lite. Inför kvällen kanske. Fast då blir det elektroniskt av något slag tillsammans med seminariebekantskap. 

Denna dag är Göteborg en bra stad. Någon vänlig själ har till och med rensat köksvasken.

Enter: popnörd

Bland många andra saker så är Göteborg en quizens förlovade stad, det quizzas till höger och vänster och så gott som varje krog har sin egen quizdag. Igår var jag för första gången med i ett musikquiz tillsammans med en seminariekompis och två andra lagmedlemmar. Tro det eller ej så gick det förvånansvärt bra även om vi inte klarade oss till topp tre. Mitt största bidrag till den rafflande tävlingen var nog min låga ålder - den gjorde att jag kunde pricka in Vanessa Carltons "1000 miles". 

Det är nästan så att denna vecka kunde gå till historien som temavecka. Vad temat är? Dålig popmusik förstås.*

*se föregående inlägg

Får jag lov?

Inatt drömde jag att jag buggade med Jason Orange från Take That (en av de två mer anonyma killarna som dock älskade att ta av sig sina skjortor) och idag har jag hittills haft en skön och produktiv dag. Jag har fortsatt med mina börjor och det är ganska kul. Kul att skriva om någonting som jag faktiskt kan. Jag har också beställt Austers kommande roman Sunset Park som kommer ut om två veckor. Ikväll ska det gås på konsert med Mark Kozelek. Vem vet, kanske jag drömmer om att jag dansar någon annan sorts pardans (som jag inte heller kan) med honom. Typ mazurka eller schottis. Det verkar vara bra för inspirationen.

It has begun

Efter en ruskigt regning men mindre febrig helg kan jag konstatera att jag nu faktiskt har börjat skriva på min gradu. Kanske för att jag satte ett officiellt datum och därför kunde låtsas börja skriva, kanske för att det helt enkelt börjar bli tröttsamt att sitta med datorn och femtioelva teoritexter som jag antecknar ur tills mina fingrar hamrar på osynliga tangentbord i sömnen. Kanske för att det blev avdramatiserat eftersom jag inte satt i bibban utan på café. 

Från och med nu ska jag med andra ord vara en flitig jävel. Men jag ska också träffa småkusin J som dyker upp i Göteborg i slutet av veckan. Och eventuellt hjälpa flera barn som är i butiken och handlar smör åt sina pappor:

Barnet: "Hur mycket kostar det?" (pekar på ett smörpaket)

Jag: "Det kostar 13,50"

Barnet: "Hur mycket är det?"

Jag: "Det är 13 kronor och 50 ... (här tvekar jag och tänker först säga cent och sedan pence) öre."

Barnet: "Okeeej. Jag har 26 kronor, jag ska köpa smör för pappa glömde." (fnissar)

Jag: "Aha, vad spännande. Det räcker nog" (fnissar tillbaka)

Barnet: "Hej då!" (stegar iväg med smörpaketet under armen)

Trevlig med småprat i lokalbutiken.

Förkylningsdepression

När jag är sjuk brukar jag fundera på likheterna mellan att vara förkyld och deprimerad. Detta  för att man har ett liknande beteende när man ligger hemma och inte vill stiga upp ur sängen,  men alternativt också för att jag alltid blir smått deprimerad av att vara hemma flera dagar i rad. 

Depressionstendenserna var dock inte lika starka så länge jag bodde hemma hos föräldrarna, då hade man ju ett helt hus att vara sjuk i. Men kombinationen förkylning och studentetta är definitivt inte att rekommendera åt människor med känsligt psyke. Jag skulle inte ha något emot att flytta in i kollektiv varje gång strecken på febertermometern börjar hasa sig uppåt.

Nystart nästa vecka säger jag bara. Och då ska jag läsa teori som en galning, för den 1 november har jag bestämt mig för att börja skriva gradu på allvar (eller skriv-skriva som man också kan säga). Basta!

"Blåst"

När man är sjuk är det skönt att äta lite gröt och titta på Kobra.  Och lyssna på jazz. Och lyssna på blåsten som kallas för blåst men som jag kallar för storm och förundras över hur löven virvlar runt i cirkel på huskomplexets innergård. Det är lättare att vara sjuk när det blåser.

Man kan också försöka småprata med sina grannar och försöka få dem att inse att man inte är konstig bara för att man pratar konstigt. Jag har redan lyckats skrämma en granne genom att använda konstiga ord som "kvällskvisten". Han tittade på mig lite konstigt och försvann sedan snabbt från köket. Jag tror att jag har en tendens att bli en aning hurtig när jag försöker umgås med människor jag inte känner.

När man är sjuk kan man också konstatera att man som bäst skriver på sitt 200:e blogginlägg. Sen kan man undra vad det betyder. Och inte komma fram till något särskilt. Nu väntar något recensionsoffer på min slakt. Jag hugger höga tag i min blyertspenna.

Förkylningsdrömmar

Idag tänker jag på...

... min gitarr som nog kanske saknar mig lite också...

... att mitt pyttelilla rum i London på många sätt var mycket mysigare än mitt nuvarande rum...

... och på att jag vill hitta ett café i Göteborg som jag kan sitta och skriva på (även om inget förstås går upp mot Foyle's i London).

Däbbd i däsad

Jag vaknade i morse med en konstig huvudvärk - migrän? undrade jag men värken satt på fel sida. Sen insåg jag att min näsa var totalt igentäppt och att huvudvärken kom från bihålorna. Idag ska jag därför försöka mig på det som inte brukar fungera, nämligen att plugga hemma. Det känns lite surt med tanke på att jag hade sett fram emot att gå till bibban varje dag och komma in i rutinerna igen men jag har nog ingen lust att sitta och snyta mig varannan minut och störa alla andra flitiga människor. 

Om pluggandet går dåligt kan jag också alltid läsa någon av dessa recensionsböcker som nyligen damp ner i min postlåda:

Även för hundens trampdynor

Här var det då, ösregnet. Och jag hade rätt när jag igår anade att det här nog var höstens sista fina helg. Vad passar väl bättre en ruskig måndag som denna att komma hem och hitta en Finlandsleverans i postluckan? Lite product  placement kan jag acceptera ibland om det gäller att försöka få andra att hitta världens bästa salva Tummeli. Kan användas till allt. Även till hundens trampdynor som det står på tuben. På bilden ser ni också Austers sugande blick illustrera en Hesariartikel som fader O lovade att skicka samt ett hörn av den finska tidskriften Image. 

Vad passar väl bättre en ruskig måndag som denna att smeta på sig tummeli, läsa om Auster, bläddra i Image och baka en Islandspaj (har ingenting med Island att göra egentligen men det var E som demonstrerade receptet sist i Reykijavik) med batat, spenat, rödlök och muskot?

Mitt i stan bor en kille

Varför inte fortsätta att vara ledig när det har gått så bra hittills? Den här helgen har det varit "Ung filmfestival" på Hagabion och det har jag minsann tagit tillvara på. På fredagen blev det Fantastic Mr. Fox (för tredje gången), på lördag Princess Mononoke och idag på eftermiddagen "Kalles klätterträd". Eftersom det är sista dagen som de fina damerna lillasyster Emma och kompisen Sandra avslutade sin praktik i fredags och söndagen var deras sista hela Göteborgsdag så fick dagen inledas med lite brunchkalas. Efter brunchen promenerade vi runt i Haga och Masthugget innan vi fick joina alla andra barn som också ville titta på "Kalles klätterträd" (eller beundra Sandras hår).

Syster bjuds på brunch

Ulliga moln beskådade från Masthugget

Se så fint vi poserar

Det kommer att kännas konstigt att inte ha mina favoritadertonåringar inom räckhåll.

Brott

 

När ni har tittat klart på den fina bilden som jag tog igår med min hemska kamera (som visade sig ha en "solnedgång"-funktion som uppenbarligen inte är så illa) och sagt "Åååh, jag vill också resa!" och annat som man kan tänkas säga när man läser folks bloggar kan jag berätta följande:

Under min resa har någon lycklig kuf satt sprätt på mitt kreditkort och övertrasserat för brinn kära livet. Och var har detta brott skett? Jo, i Argentina. Jag känner på mig att det är synnerligen befogat av mig att använda ett av mina favoritord för att beskriva detta: omotiverat. Jag har ingen aning om varifrån någon har slurpat upp mitt kortnummer men eftersom kortet inte blev stulet så måste det vara någonstans på nätet. Tänk på detta ni när ni beställer era Adlibrisar och resor och vad vet jag:

Det finns skurkar där ute!

(Den snälla kvinnan i bankens telefonservice försäkrade mig om att jag naturligtvis inte blir betalningsskyldig så den biten ordnar sig som tur.)

København

Föuslukt i kläderna

Som vanligt när man reser så känns det väldigt märkligt att jag ska åka hemåt (inklusive en sväng via Köpenhamn, stay tuned) redan imorgon. Kanske känns det extra konstigt eftersom det inte märks på något sätt att det har gått nästan fyra månader sen jag och E sågs sist. Kanske också för att det har varit otroligt vackert väder under hela mitt besök och för att det går väldigt lätt att trivas här. 

Igår var vi väl aningen slöa i våra bestyr men hann ändå bland annat med ett loppisbesök där jag hittade en fin jacka för 1500 isk (ungefär 14 euro) och där jag även hittade denna dyrgrip:

 

Österbottnisk representation

Jag fick dock känslan av att någon islänning kunde bli lycklig över boken och lämnade den till sitt öde. Idag har vi bilat till E's familjs marker utanför stan och dragit upp lite morötter och språkat med släktingar och två fina kalvar. Hästen på bilden har således inte något att göra med dagens bestyr men får fungera som stand-in-kalv. Ikväll blir det middag hemma hos E's föräldrar. Nu ska jag byta kläder för jag har på känn att jag fortfarande luktar föus. 

Här var jag kanske eventuellt litegranna rädd för hästen (kalven)

Delikatesser?

Tycker du om kött i allmänhet och lever i synnerhet? Då är valkött någonting för dig. Valköttsmiddagen (som fortsatte på en pizzeria) var lite av en kompromiss eftersom E inte ville tvinga mig att äta haj eftersom hon själv tycker att det åtminstone luktar fruktansvärt illa. Så val alltså. Intressant må ni tro men definitivt en engångsföreteelse. För dig som fortfarande är intresserad kan jag berätta att det mest liknar nötkött men att det innehåller betydligt mera senor. 

Igår kväll blev det utekväll på isländskt vis, det vill säga förfestande tillsammans med E's mysiga vänner till klockan två och sedan megatrånga barköer där jetsettarna galant traskade förbi oss vanliga döda. Mellan krogarna blev jag tvungen att sätta i mig en hotdog från Reykijaviks kändaste hotdogkiosk. 

Följande kändis bongad: Björks son som nästan är exakt gammal som mig jobbar lite otippat som glasplockare på en av krogarna vi har hängt på.

Nej, jag försöker inte göra en high five med hästen, jag visar bara upp hur smutsig man kan bli av att klappa isländshästar.

Roadtrip gyllene cirkeln

Gejser

Þingvellir

Hej hej hästen

Det är ganska utmattande att se så många vackra vyer på en dag men det var väldigt skönt att få en personlig rundtur med E som min egen designated driver. Gyllene cirkeln är en väg som passerar Þingvellir (platsen där det första isländska Alltinget hölls för si så där tusen år sedan),  den store gejsern Geysir som numera inte spruttar något vatten (det jobbet har granngejsern Strokkur fått ta över) och vattenfallet Gullfoss. Vår gyllene cirkel innefattade också stora hoppande fiskar, hästpaus och kaffepaus. Vädret har varit okarakterisiskt för Island den här tiden på året, solen har varit framme en hel del och det har bara varit lite regn. 

 

Nu skiner kvällsolen och både jag och E är väldigt trötta men ska ännu leta lite mat och öl och kanske gå på en warm-up konsert inför nästa veckas stora festival Iceland Airwaves. Men närmast tror jag att det är tupplur som gäller.

Kändisbongande på exotisk mark

 

På denna vackra plats har jag idag spankulerat omkring och diskuterat och tittat och sagt "Ooh", "Ahaa", "Oj!" och annat som man säger när man går omkring på en plats som samtidigt är väldigt bekant men ändå så otroligt annorlunda. Vilka foton blir liksom inte bra när man har ett gigantiskt berg i bakgrunden? Jag och E har dock inte bara varit höstflanörer, vi har också besökt ett utomhusbad där vi låtsades motionssimma en stund innan vi permanent placerade oss i ett varmt bad. Dessutom har jag under denna första dag här uppe i norr sett hela fem stycken Isländska kändisar, varav fyra var för mig totalt okända men en faktiskt var Jónsi från Sigur Rós. 

Imorgon Island

Imorgon hoppas jag på tåget till Köpenhamn där det sedan blir flyg raka vägen upp till Keflavik Airport. Jag försöker packa och tänker: vulkanutbrottsöverlevnadskit? Njae. Men varma kläder och regnrock blir det nog. 

Eftersom jag i stort sett inte reste utomlands alls innan jag flyttade hemifrån har resande alltid inneburit stor dramatik för mig. Sömnlösa nätter och nitiskt passande av tider. Nu när jag har rest lite mer (men inte särskilt mycket) märker jag att denna känsla för dramatik liksom börjar sippra iväg. Nervös är jag visserligen men nervositeten tar sig i uttryck i en extrem slöhet snarare än effektivitet och planering. Kanske har det denna gång något att göra med att jag antar att E känner till Islands hemligheter en aningen bättre än diverse guideböcker.

Medan jag är borta kommer någon att fixa mitt ledsamma badrumstak och måla om mina väggar. Det innebär att jag imorgon måste ta ner allt från mina väggar och fösa ihop möblerna till mitten av rummet. Detta kan eventuellt vara en orsak till att jag inte känner mig särskilt motiverad till att packa eftersom det för mig ett steg närmare detta skojiga projekt. Visst, jag älskar att möblera om. Men inte på det här sättet.

Läsvanor

Ibland stjäl även de ärligaste av människor. Denna gång har stölden skett från Jessis bokblogg. 

 

Vilka har varit de viktigaste böckerna i ditt liv och varför?

Min Skattkammare-serien för att de lästes för mig och fick min fantasi att bubbla fram. Tvillingböckerna av Francine Pascal för att de lärde mig att sluka böcker. Catharina Gripenbergs På diabilden är huvudet proppfullt av lycka för att den lärde mig att skriva.

Finns det några författare du läser allt du kan komma över av?

Jonathan Safran Foer, Siri Hustvedt, Paul Auster, Dave Eggers, Haruki Murakami, Amy Hempel, F. Scott Fitzgerald m.fl.

Vilka är boktipsauktoriteterna i ditt liv?

Främst andra författare som tipsar om sina favoriter men det brukar heller aldrig slå fel att lyssna på småkusinerna J och T. Jessi är förstås också en levande encyclopedi som man kan ta till när så behövs.

Läser du ut alla böcker som du börjar på?

Oftast ja. Till och med Martina Haag. Jag har svårt att tycka att jag får ha en åsikt om en bok om jag inte har läst ut det.

Senaste bok du...

 

... läste ut?

Högre än alla himlar av Louise Boije af Gennäs (never again).

... köpte?

 Ralph Ellisons Invisible Man från 1952

... lånade?

Judith Halberstams Female Masculinities

... gav bort?

Siri Hustvedts The Shaking Woman

 

Föredrar du

- bokhandel eller bibliotek?

Just nu bibliotek eftersom det är där jag sitter och jobbar.

- skönlitteratur eller facklitteratur?

Skönlitteratur!

- hundöron eller bokmärke?

Både och. Jag brukar hundöra till det nere i kanten på böcker vid sådana avsnitt jag vill gå tillbaka till. Gäller dock särskilt recensionsböcker. Förr hudörade jag allt, men nu respekterar jag åtminstone andras böcker. Och riktigt bra böcker.

- ljudböcker eller vanliga?

 Den enda gång jag har lyssnat på en ljudbok var när jag pluggade tyska till studenten och lyssnade på en talbokskassett(!)version av Anne Franks dagbok. Jag tycker att högläsning oftast går alldeles för långsamt.

Kulturnatta

Fantastiska Göteborgs indiekör sjöng The Smiths och Sigur Rós medan jag och L drack da Matteos goda kaffe

I Konsthallen tittade vi på Nick Caves (konstnärens, inte musikerns) häftiga skapelser, häftigast var hans "soundsuits", klicka här och njut, kan man bli annat än glad?