måndag 7 februari 2011

En vacker, skruttig liten träbit

Det hände sig att det var söndag, att en enorm brunch var uppäten och att man promenerade ner för Stigbergsbacken mot Kommersens loppmarknad i jakt på en kassettbandspelare åt en vän. Att man såg sig omkring och sade "Nehej, ingenting här." Men medan man sneglade runt i lokalen fastnade blicken på något litet och träfärgat som stod lutat mot en mellanvägg. Jaha, tänkte man då. En sån. Den är säkert både dyr och sönder. Men man gick fram i alla fall, vägde den i handen och tänkte. Att om man putsar den lite. Att om strängarna byts. Och så började prutandet.

Det hände sig att det var söndag och att man promenerade hemåt med en liten skruttig osträngad stålsträngad gitarr inlindad i en plastpåse. 



(Och senare: det hände sig att man satt i läsesalen och tyckte att filmfestivalsveckan kändes som en månad och att det inte var så där himla inspirerande att sätta igång och jobba igen, att man istället googlade musikaffärer och undrade precis hur skrälligt ljudet skulle vara i den vackra lilla träbiten som stod lutad mot bokhyllan där hemma)

2 kommentarer:

Jessica sa...

Vad trevligt att du och träbiten hittade varandra!

Nina sa...

Jag hoppas på en lång och förhoppningsvis inte så skrällig vänskap.

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...