måndag 21 februari 2011

Filmen om Paul

Sen när Hollywood gör en film om Paul Auster så hoppas jag att de kontaktar mig. Jag har nämligen hittat den perfekta skådespelaren för jobbet:
Paul Auster, möt Rufus Sewell.
Rufus Sewell spelar poliskommissarie Zen i en ny brittisk filmatisering. Ingen höjdare direkt ifall någon undrar, väldigt stereotypt på alla sätt och vis:

- sexig frånskild man i italiensk kostym, check
- sexig kvinna som jobbar som sekreterare, check
- biljakt genom vackra italienska landskap, check
- sexig kvinna som jobbar som sekreterare blir orolig för sexig frånskild man, check
- sexig frånskild man krälar genom grottsystem och skjuter lite skurkar, check
 
osv osv osv i all oändlighet eftersom det naturligtvis inte går att rubba dessa som mögel ingrodda mönster.  Jag tycker att Sewell istället kan börja öva på sin litterära framtoning. För rollen som Auster är hans. 

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vi började titta på Kommisarie Zen, men tyckte den verkade ointressant så vi stängde. Hårdflirtade som vanligt! Av det lilla jag såg tyckte jag den verkade väldigt obrittisk i alla fall, snarare italiensk med den vackra slanka italienska sekreteraren. Zen var stel och stram och kylig. Om han skall spela Auster måste han åtminstone spärra upp ögonen litet mera!

Ledig Mor på Fäbodavägen

Nina sa...

Haha, jo ögonspärrandet kräver en del övning. Men lite större mörka ringar under ögonen kan också funka.

Filmatiseringen är brittisk, men deckaren utspelar sig i Italien, så du tänkte helt rätt. Den var faktiskt förvånansvärt formstöpt och oinspirerande, verkligen ingenting nytt under solen.

Anonym sa...

Såg inte till slut, ointressanta personer och platt berättande.
Verkade italienskt också till tekniken; sade i soffan att ljudet lät som allting eftersynkats - så gör man av tradition i italiensk film.
Och jo, visst liknar han PA!
Pappa

Nina sa...

Det enda som var snyggt var när han blev fastklämd i en grotta. Väldigt klaustrofobiskt. Men det verkar nog som om manusförfattarna borde ha lämnat honom där.

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...