... eller hur var det nu ramsan gick igen? Återigen har jag frågat mig vad det är som är så märkligt med (syd)svenskarnas inställning till snö. I dagens Gomorron Sverige satt programledaren och diskuterade vädret tillsammans med en meteorolog, och en av frågorna hon ställde lät något i stil med:
"Och hur är det med halkan? Blåsten? Snön? Kaoset?"
Som om kaos var ett väderfenomen på samma sätt som, tja, solsken. Enligt Wikipedia har kaos "att göra med oförutsägbarhet". Tillåt mig undra vad det är som är oförutsägbart med lite snö i februari?
Och så snor inne, ja. Jag sitter hemma en dag till och försöker låtsas som om den här bloggexkursen inte har någonting alls att göra med att jag inte vill jobba. Lite mera text ska jag nog kunna locka fram. Men jag hoppas att jag alltid i framtiden kommer att ha någotslags arbetsrum att traska till. För det här med att jobba hemma är så inte något för mig.
Sen till sist en nyhet som fick mig att brista ut i ett ledset utrop när jag gick igenom dagens webbtidningar:
 |
| Bo Carpelan 1926-2011 |
2 kommentarer:
Ja, det var ledsamt med Bo, pappa brukade läsa Anders-böckerna högt fö mig som liten, ibland såg man honom här i vår nuvarande stadsdel och en gång hittade jag hans lånekvitto i en bok jag själv lånade från biblioteket. Det kändes fint.
Jag tänker alltid på kvittogrejen numera när jag tänker på honom, det var fint.
Skicka en kommentar