måndag 21 februari 2011

Dismember

Jag kunde skriva om många saker. Om filmvisningen/diskussionstillfället med den holländske konstnären Renzo Martens och allvetaren Stefan Jonsson. Om hur mina planer för det kommande året har ändrats för n:te gången. Om den omöjliga stipendieansökan jag försökte lämna in för fjärde gången i morse. 

Om allt detta alltså. Men allt jag kan tänka på att ordet 'dismember' är så himla lustigt. Att det beskriver det som sker men att det också låter som en benämning på någon som inte längre får vara med. En dis-member. Att det dessutom kunde vara en månad. Oktober, november, dismember. Att jag gärna skulle vilja få tillfälle att uppmana någon att "dismember this member!".

Snart blir det kaffepaus, och pratpaus, fyra pratsamma typer från olika håll. Småland, svenska Lappland, Västergötland och Österbotten. Vem pratar mest? Det återstår att se.

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...