Hängde med ganska många djur medan jag var i Jakobstad. Kan förvarna alla som avskyr djurbloggande att här kommer att följa en hundkavalkad with a side of häst.
Först, T's systers Grand Danois.
Herregud, jag dör en smula. Och här följer jag bredvid samma gigantiska hund. Jag ser så sjukt nöjd ut, hunden längtar mest bort från den sjukt nöjda människan.
Tack vare samma T blev jag varse att det ordnas hunduppvisning varje år under Jakobs Dagar. Varför har jag inte vetat om detta? Naturligtvis åkte vi dit och såg en ännu större hund, en irländsk varghund. Men den får ni bara föreställa er eftersom det är så många människor på bilden som kanske inte vill bli utslängda här. Men tro mig, hunden var bautastor och lugn som en ko.
Istället kan ni hälsa på min bror J's och hans flickväns bostonterrier.
Sen utlovade jag även lite häst. Det var så här. Jag och T skulle hälsa på en häst och kanske rida lite. Men samma dag gick jag ner för trappan hemma hos mina föräldrar och liksom snubblade på min egen tå, varpå det hördes en ljudlig knäpp i låret och jag höll på att svimma för det gjorde så ont. Till saken hör att vi amatörspelade fyra mål (det svenskar och icke-österbottningar tydligen kallar brännboll) och jag antagligen inte borde ha varit så ivrig i mitt spurtande. En bristning i muskeln konstaterade jag och lillasyster E medan vi hämtade oss från chocken och skrattade rått åt min klantighet. Nåväl. Häst hälsades på och jag försökte verkligen käckt slänga benet över när jag fick hjälp med att krumbukta mig upp i sadeln, men icke. Så här såg i alla fall hästen ut när jag stod stilla och tittade på den. Den hette Bosse.
Någon gång när jag har en existerande ekonomi och har rest så mycket av och an till olika ställen att jag inte blir stressad av tanken på att vara tvungen att stanna mycket hemma, då ska jag minsann ha ett djur. Ett stort djur som gör mig glad. Sådeså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar