"Det värsta som kan hända är att man hittar på nåt." skriver Mia som kommentar till ett tidigare inlägg. Så är det nog. För även om man har ett litet sammanbrott under fredagskvällen och ifrågasätter allt i ens liv samtidigt som man panikmailar en vän och sedan talar i telefon med gråten i halsen kan man vakna nästa morgon och spontanskriva en artikel om F. Scott Fitzgeralds Tender is the Night (1934).
Medan jag slänger ut krokarna och ser om någon har lust att publicera artikeln som i mitt tycke blev hur bra som helst kan jag säga nånting om boken här också. Jag köpte mitt exemplar av Tender is the Night från ett antikvariat i Jakobstad 2006, men innan dess hade jag läst den åtminstone en gång. Förutom ett avbrott på några enstaka somrar har Fitzgeralds roman blivit en av mina viktigaste sommartraditioner, men det är en tradition som kräver sitt sammanhang: det ska vara gassande sol, svettig solkrämshud och en filt i gräset. Romanen börjar med att den 18-åriga skådespelerskan Rosemary Hoyt och hennes mamma närmar sig en strand i sydfrankrike där ett fashionabelt sällskap redan ligger utbredda på sina strandfiltar:
They both spoke cheerfully but were obviously without direction and bored by the fact - moreover just any direction would not do. They wanted high excitement, not from the necessity of stimulating jaded nerves but with the avidity of prize-winning schoolchildren who deserved their vacation.
Att läsa en sådan bok på vintern går naturligtvis inte.
Nu har jag läst ut boken (igen) och kanske markerar det att sommaren är slut för i år, jag vet inte. Men jag kom plötsligt på mig själv att längta efter hösten och den där skarpa friska luften som får tankarna att självmant organisera sig i ordnade kolumner.
2 kommentarer:
Så arbetsförmedlarhandläggaren har rätt "det kommer att gå bra". Sommar eller inte sommar. Det fixar sej. På nåt sätt.
Jo. Så är det. På tal om Fitzgerald ännu så finns tydligen hela "Tender is the Night" som ljudbok på youtube. Underbart.
Skicka en kommentar