Kreativitet

Det här handlar om ansvar. Inte om ansvar över andra eller över sin omgivning, utan ansvar över sig själv. Eller närmare bestämt, över sin egen kreativitet.

När man som jag är arbetslös har man mycket tid. Det är faktiskt nästan det enda man har. Om man som jag dessutom helt har gått upp i sina studier och bara frilansat lite på sidan om har man sannolikt också väldigt lite pengar. Det betyder att man inte kan springa på caféer dagarna i ända även om det skulle kännas skönt att åka iväg och sätta sig någon annanstans med sin dator eller sina böcker. Lite jobbigt, kan man tänka, och visst är det så ibland. Men det finns också nånting ganska fantastiskt med den här situationen. För nu går det inte längre att hala fram de där välbekanta ursäkterna.

Jo, jag ska förstås försöka skriva några noveller. Men sen när jag har lite mera tid.

Jo, jag ska måla lite. Men just nu har jag så mycket att tänka på.

Jo, jag ska baka bröd, men inte just nu, jag måste skriva klart det här kapitlet först.

Nehepp!

Det är inte bara det att det plötsligt finns en massa tid som kan användas till kreativt arbete, det är också det att den plötsligt är tillbaka, den kreativa energin. Även om jag gärna skulle jobba med någon form av akademiskt skrivande i framtiden är det helt tydligt att det suger åt sig sjuka mängder kreativ energi. Det ska det också göra. För trots att en akademisk text kan se torr och tråkig ut är den ett resultat av ett kreativt arbete. 

De två senaste åren har jag till och från hållit på med någon form av examensarbeten, först skrev jag en ganska lång gradu i litteraturvetenskap, sedan skrev jag en kort magisteruppsats i vetenskapsteori. Under den här tiden skrev jag inte särskilt mycket annat vid sidan om, och med "annat" syftar jag på allt från berättelser och dikter till essäliknande dagbokstexter. Den uppmärksamma bloggläsaren har också lagt märke till en viss stagnation i mina bloggtexter. Jag har helt enkelt inte haft nånting att säga. Eller, det jag har haft att säga har legat begravt någonstans långt under alla referenser och fotnoter och litteraturlistor. 

Så var det det här med ansvar då. Att det är någonting man måste ta. För även om den kreativa energin finns där är den lätt att schabbla bort. Att hitta på ursäkter verkar vi alltid ha tillräckligt med kreativitet för. Ett sätt att få dagarna att kännas värdefulla trots att man är arbetslös är att i punkter skriva ner vad man har uträttat under dagen. Det är också ett sätt att aktivera sig. Och visst, det är jättefint när jag kan skriva att jag har sökt jobbet X eller Y. Men från och med nu kommer det också att finnas ett värde i att skriva något i stil med:

Har skrivit en sida flummig text som kanske handlar om mig men kanske handlar om nånting helt annat