fredag 31 augusti 2012

Åtta

1. Jag vet inte hur man beter sig kring riktigt blyga människor. Jag vet inte om de vill att jag ska försöka prata med dem eller om de helst bara vill bli lämnade ifred. Hur gör man?
2. När jag ligger och läser på kvällarna lyssnar jag alltid på nattklassiskt i radio. För var det Radio Vega (iofs mycket länge sen), nuförtiden är det Notturno i P2, helst med min favoritpresentatör, Vasilis Bolonasos. När han viskar fram sitt namn blir jag alldeles varm och trygg inombords.
3. Jag är en besserwisser.
4. Jag har alltid velat ha ett smeknamn. Men Nina är så kort och enligt namnkortet vi hade uppsatt på köksväggen när jag var barn är det redan ett smeknamn som kommer från Annika och Katarina. 
5. Jag blir sällan arg. Men när jag blir arg är det bäst att hålla sig undan. Inte för att min ilska alltid skulle vara befogad, men för att jag verkligen tar i från tårna då. 
6. Något av det värsta jag vet är att se när någon jag tycker om blir besviken, snopen eller bortgjord. 
7. Precis som Malin har jag också vid ett tillfälle varit ledare för en grupp barngymnastik. Det rörde sig kanske om en halv termin eller så och egentligen hjälpte jag nog mest den riktiga ledaren. 
8. Det har hänt sig mer än en gång att jag i en konversation lugnande har sagt till min samtalsparter, som just har erkänt att hen nästan aldrig läser, att jag nog kan förstå varför folk inte läser böcker. Det är en lögn.

5 kommentarer:

Mia Skrifver sa...

Åh vilken fin liten lögn det där är. Med läsandet. Men du behöver väl inte säga den så ofta? Och jag gillar din lista.

Anna sa...

Jag gillar också din lista, speciellt punkt ett. Det där är ett dilemma också för mig, och har alltid varit det.

Nina sa...

Mia: Som tur händer det inte jätteofta. Men alltid nu och då. När jag säger orden hör jag hur böckerna i min bokhylla utstöter ett besviket avgrundsvrål.

Anna: Det är svårt. Man vill ju inte göra någon obekväm, men själv står man där (obekvämt) med sina femhundra småpratsmeningar och håller på att storkna av att försöka vara tyst och belevad.

ellen! sa...

oj, jag vet inte heller hur jag ska vara med blyga människor. ofta får jag en känsla av att jag kör över dem, eftersom jag är allt annat än blyg och kan nästan attackera folk ibland.

jag har faktiskt sluta ljuga om det där med läsandet, jag har t o m vid tillfällen fräst något om att det inte är något att skryta om, att man inte läser. inte så diplomatiskt av mig kanske, vore ev bättre att gå tillbaka till lögnerna.

Nina sa...

Det är jättesvårt, man blir så otroligt medveten om hur förbannat pratsam man är. Själv tycker jag om såna sociala attacker, mera sånt!

Skrytandet förstår jag inte heller mig på, men det tycker jag inte händer SÅ ofta. Tack och lov.