måndag 6 september 2010

Att sakna röst

Igår tappade jag rösten. Det låter hur kul som helst när jag försöker prata. Men det betyder också att jag får hålla mig i skinnet lite till och stanna hemma ett par dagar. Jag tror att jag skrämde upp datasupportsnissen litegrann just när jag skrockade till efter att han hade informerat mig om att mitt nät skulle fungera bara jag valde den engelskspråkiga avtalssidan. "Ja, ditt modersmål är ju svenska..." sade han lite tveksamt när jag försökte påpeka att det var ganska uppenbart att jag klickade på den svenska flaggan.

I brist på hälsa och batterier till kameran kan ni här ovan skåda en pytteliten bild från mitt rum tagen med min dåliga datorkamera. Här ska jag sitta idag och slösurfa, titta på tv*, och kanske börja läsa den uppsats som jag ska opponera om två veckor. Det känns konstigt att jag inte kommer att ha några egentliga tidsramar för mitt skrivande, mina seminarier är väldigt sporadiska och kommer bara att hållas en gång varannan vecka nu de kommande månaderna. Som tur kan man alltid göra läsordningar. Också om man själv hittar på alla punkter och måsten.


*Någon har lämnat kvar en tv i rummet, jag tänkte först att det var ganska störande eftersom jag har vant mig av med zombiezappandet, men börjar nu faktiskt vänja mig vid att äta morgonmål till "Gomorron Sverige".

2 kommentarer:

Jessica sa...

Finaste rubriksyftningen ever! <3

Buu fär flunssa, och för att ditt rum påminner om Ms och inte om mitt :) Tv är ju inte så tokigt om man kan behärska sig, då kan du ju titta på Babel live

Nina sa...

Jag tänkte väl att någon skulle reagera! Babel live låter fint, kanske man till och med borde anmäla sig som publik? ;)

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...