Ett magiskt Göteborgsögonblick kallade M det för. I den lilla klubben nära Slottsskogen med underlig beach-inredning (palmer, djurhudar, bambuväggar...) där också Jens Lekman traskade omkring och såg lite vilsen ut efter sin hemliga enmansshow som vi hade turen att få höra om. Svettigt och vackert var det, och vacker var Jens i sin rutiga skjorta och lilla mössa och i sin fina blyghet som gjorde allt ännu mer... ja. Bara ännu mer.
Det bloggas igen från de Matteo och det får mig att tänka på hur jag har ett behov av att snabbt skapa några stamställen när jag kommer till ett nytt ställe. Det är samma sak när jag reser. Inte för att stället nödvändigtvis behöver vara fantastiskt, men det är som om jag behöver ha någon fast punkt. Hur liten den än är. Men det bör dock tilläggas att de Matteo hittills har Göteborgs godaste kaffe. Värre stamställe kunde man välja.
En orsak till att jag har känns mig en aningen bortkommen är att jag skulle fixa nya glasögon alldeles innan jag åkte från Finland. Precis som jag misstänkte hade min syn försämrats rejält. Typiskt nog hann glasögonen inte bli klara innan jag åkte vilket har inneburit att jag har vacklat omkring med mina supersvaga gamla tittdon på ca -2.25 trots att jag borde ha -4.25. Rekommenderas inte. Men till min glädje låg det ett litet paket i postluckan igår, och nu känner jag mig betydligt säkrare på stegen.
Feist spelar i bakgrunden och jag ska snart hugga in på min croissant. Det börjar arta sig.
Det bloggas igen från de Matteo och det får mig att tänka på hur jag har ett behov av att snabbt skapa några stamställen när jag kommer till ett nytt ställe. Det är samma sak när jag reser. Inte för att stället nödvändigtvis behöver vara fantastiskt, men det är som om jag behöver ha någon fast punkt. Hur liten den än är. Men det bör dock tilläggas att de Matteo hittills har Göteborgs godaste kaffe. Värre stamställe kunde man välja.
En orsak till att jag har känns mig en aningen bortkommen är att jag skulle fixa nya glasögon alldeles innan jag åkte från Finland. Precis som jag misstänkte hade min syn försämrats rejält. Typiskt nog hann glasögonen inte bli klara innan jag åkte vilket har inneburit att jag har vacklat omkring med mina supersvaga gamla tittdon på ca -2.25 trots att jag borde ha -4.25. Rekommenderas inte. Men till min glädje låg det ett litet paket i postluckan igår, och nu känner jag mig betydligt säkrare på stegen.
Feist spelar i bakgrunden och jag ska snart hugga in på min croissant. Det börjar arta sig.
4 kommentarer:
hjälp, var det så stor skillnad på "gamla" och "nya" synen, då fattar jag att du varit halvblind! Jobbigt! Är det nya bågar också?
"Blindstyre" är ett härligt ord, men "tittdon" tar priset. Måste bara påpeka det, just hemkommen från ordkonstveckoslut. Men vilken dramatisk försämring! Tur du fick nya till sist då.
P.S. Jag har inte glömt din kjolsäck, den finns på min mentala pyssel-to-do-lista.
Jessi: jag behöll dom "vanliga" bågarna, det var därför jag måste använda mina ännu äldre.
Lisa: haha, fint att någon uppskattar ordklurigheter.
Båda: liten rättelse som ingen säkert bryr sig om men som jag ändå tänker påpeka, jag har tills nu haft -3.0 i styrka men det var alltså dom brillorna som fick åka av och an längs Finlands vägar i väntan på nya linser.
Och Lisa igen: förlåt för att jag inte lyfte fram dina syfärdigheter i min senaste kommentar! Jag gillar ordet "kjolsäck" också. Skulle faktiskt ha behövt en senast idag. =)
Skicka en kommentar