Ibland känns det mer

Idag saknar jag det här: 

Vräkiga Russel Square

Foyle's, Foyle's, Foyle's!

Min trogna kompanjon E

Av dessa tre är det nog det senaste som ligger närmast i tiden eftersom jag åker till Island på tisdag. Utropstecken!

Dialog*

Defensiviteten: Jag har ju en jättebra uppsatsidé, vad vet någon annan om hur storslagna mina planer är inuti mitt eget huvud?
Jag: Ja, fast seminarierna är till för att hjälpa.
Defensiviteten: Jaa, men jag bara "ööhh,vad pratar de om?"
Jag: Jag förstår inte riktigt...
Defensiviteten: Nä, exakt!
Jag: ...
Defensiviteten: ?
Jag: Nu går vi på kaffe.









*Se inlägget nedan (det är väl detta som de kallar cross referencing...)

Defensiv

Dygnet började bra med att jag drömde att Daniel Sjölin var ansvarig för inköpandet av mörkt öl till Systemet, "Jasså du gör sånt här också, det var ju kul!". Sedan följde ett seminarium som gjorde mig synnerligen förvirrad och som fick mig att undra om jag måste revidera min graduplan trots gårdagens produktiva diskussion.*

Det är inte helt lätt att tolka akademiker som man inte känner, man vet inte om man är oense för att akademikern faktiskt har rätt (vilket i och för sig är sannolikt om man jämför de akademiska erfarenheterna) eller om man helt enkelt har olika litteratursyn. Jaja, jag blev kanske lite defensiv och det kom nog också upp sådant som jag vill fundera på. Men ändå. För mig skulle det alltså i nuläget inte handla om att killa mina darlings utan snarare om att give birth to non-darlings. Det känns inte som en helt bekväm tanke om man säger så.

Nu ska jag ta min defensivitet och gå på lunch, förhoppningsvis kommer vi fram till någonting värt att anteckna.

*Detta seminarium ägde alltså rum på riktigt och inte i drömmen.

"Postmodernism är bullshit!"

Det blåser med fasliga hastigheter här men luften är krispig och klar och trots att jag tvingas trycka in händerna i min alldeles för lilla jacka (detta låter mycket moderiktigt men jackan har jag haft sen jag var 18 så det ligger nog andra orsaker bakom tightheten) så är det väldigt fint.

Något annat som är fint är min handledning som inleddes idag, det verkar mycket lovande. Det känns bra att veta att det finns någon som kommer att förstå vad jag håller på med. Som kan skämta om Linda Hutcheons definition av postmodernism och samtidigt ge bra tips på hur jag ska skriva för att eventuellt kunna använda min gradu till artiklar i framtiden.

Ett problem bara. Jag börjar misstänka att jag är smått allergisk mot bibbans läsesal. För varje gång jag sitter där får jag slemmiga och konstiga ögon. Mögel? Gamla böcker? Andra studerande? Det är ett mysterium. Jag tänker dock försöka kämpa emot detta gissel eftersom det bästa sättet för mig att bli tillräckligt koncentrerad är att vara omgiven av andra koncentrerade människor.

Stabilt

Det har varit en väldigt helgig helg, en bra balans mellan festande och slappande. Besök av storasyster och av Jessi, poetry slam med M och en massa struntprat däremellan. Jag har dessutom insett att jag har hunnit bli bekant med ganska många människor redan vilket kom som en trevlig överraskning i fredags på Världskulturmuseets fest. Jag fick dessutom en riktigt fin komplimang av en som hade läst mitt PM:

"Du är stabil."

Man kan ju alltid hoppas.

Desto mindre jobbande har det förstås blivit och det märktes idag när jag skulle försöka komma igång med mitt teoriläsande. Men måndagar är måndagar och jag tänker inte ta någon stress över att jag gick hem tidigare än planerat. Imorgon ska jag träffa min handledare för första gången och på onsdag ska vi diskutera alla PM, så jag har på känn att det kommer att bli en produktiv om än lite splittrad arbetsvecka. Så låter det idag.

Till sist ett tips som kan liva upp en annars blah måndag: öppna Google Maps och välj "Vägbeskrivning". Skriv in "Tokyo, Japan" som startpunkt och "New York, USA" som slutdestination. Gå ner till alternativen och läs vägbeskrivning nummer 21.

Halleluja!

Min sista kurs EVER har blivit godkänd vilket betyder att jag kan ta ut mitt kandidatbetyg så fort någon vid ÅA (?) har sett igenom min examensplan. Fy fan vad skönt. Nu kan jag snart på riktigt kalla mig magisterstuderande utan att känna att jag alltid ljuger litegrann. Dessutom skickade jag idag in mitt PM (typ uppsatsplan) med en massa fina formuleringar om konstruktionen av maskulinitet och liknande.

Göteborg har översvämmats av folk från alla håll och kanter, jag har både bongat lite finlandssvenska profiler och Björn Ranelid som brunbränd och nöjd kom traskande ner för avenyn med den blonda kalufsen käckt på svaj. Ikväll blir det Glänta-fest på Världskulturmuséet med ett sjok bokmässobesökare. Helgen kan börja.

Kärt barn

"Vintern 2010-2011 kommer att bli den kallaste på tusen år i Europa" läser jag på ÖT:s hemsida. Det var ju inte så uppmuntrande. Vädret har varit ganska fint här i Göteborg de senaste dagarna, men innan det har det regnat. Och regnat. Och regnat. Jag börjar förstå smeknamnet "Little London" bättre. Ärligt talat vet jag inte vad det annars hade syftat på.

Ett annat smeknamn som staden har är "Sveriges framsida". Jag tycker dock personligen om min småkusin Js* omformulering (kanske omformuleringen egentligen var någon annans men det var åtminstone via honom jag hörde det, den lyder "Sveriges framstjärt". Åh så fint. Här sitter jag på (i?) Sveriges framstjärt och ska läsa lite om The Changing Nature of Masculinities. Vad kan väl passa bättre än det?

*Kolla förresten in Js fina fotoblogg, Visuell afasi!

Torgny and me alike

"Jag vill oftast inte skriva mina böcker, men så går jag omkring och tänker på dem och så sätter jag mig ner en dag och låtsas skriva. Jag skriver inte boken, men jag försöker bara prova lite på hur jag skulle skriva om jag skrev boken."

Så sade Torgny Lindgren i dagens Gomorron Sverige. En ytterst sympatisk man. Han talade också om bokmässor och uttryckte en skepsis som även jag delar. Det verkar dock inte helt okej för en litteraturvetare och bokälskare att säga något negativt om bokmässan. Och jag kunde gardera min åsikt på alla möjliga sätt eftersom de flesta jag känner och tycker om också tycker om bokmässan.

Men - precis som Torgny Lindgren säger så tycker jag att det är något konstigt med mässan, det är för mycket fokus på konsumtion och uppvisning. Det känns hysteriskt och glättigt. Jag får (obehagliga) rysningar av att trängas med tusentals andra läsare, vad bryr jag mig om dem? Jag säger helt enkelt nej tack till bokmässan. Utan att gardera mig alls.

Ytterkanter

Luften känns höstklar och tydlig och alla konturer är lite skarpare. Jag kom just hem efter en promenad med syster yster den yngre, imorgon blir det ytterligare påfyllning i skaran med syster yster den äldre. Då är alla fyra (inklusive brodern den yngre uppe i norr) i Sverige. Absurt. Staden anstormas också av bokmässofantaster, inklusive Jessi som landar i staden imorgon.

Jag har fått lite rutin på mina dagar nu och har till och med träffat lite kurskompisar att luncha med. Sådana enkla saker gör mig glad. Att ta det långsamt, ta som det kommer. Krypa ner i sängen om kvällen och känna mig lite mera som hemma varje morgon när jag vaknar. Men det känns fortfarande som om jag liksom nuddar vid ytterkanterna av en karta. Och inte riktigt vågar mig in ännu. Men kartan finns där i fickan, som en möjlighet.

Procrastinating

Ordet ovan är mycket bättre än svenskans "dra ut på" eller "skjuta på". För jag tycker att det ändå antyder någon typ av aktivitet. Okej, ordet finns faktiskt på svenska men "prokrastinering" med svenskt uttal låter så underligt och nästan som en onomatopoetisk beskrivning av att tugga på grus (vilket i och för sig inte passar helt illa i sammanhanget).

Jag sitter omgiven av böcker med titlar som Postmodern Narrative Theory och Postmodern Counternarratives och jag vet inte vad och det är inte det att jag inte vill läsa eller börja jobba på gradun. Men dessa böcker fick mig denna måndag i september att helt FRIVILLIGT logga in på MinPlan. Så helt självsäker över mitt ämnesval är jag knappelunda. Till saker hör dock att jag försökte strukturera mina studier för att kunna få ut min kandidatexamen, ett skitigt jobb som inbegriper sju öppna Mozillafönster och pennan i högsta hugg. Men nu torde jag ha lite bättre koll. Det är lite som att städa skrivbordet eller sortera papper.

Gradun är en så ordentlig bautasten att den inte bör närmas utan ordentliga förberedelser.

Valdag 2

Det märks att det är söndag när det blir två inlägg av undertecknad. Det hör inte till vanligheterna, men man kan ju alltid börja med nya vanor. Det är Jessi som uppmanar till motattack.

Dagens vill ha: En fin affisch till mina fula väggar (tar gärna emot tips på var sådana kan hittas i denna stad!)

Dagens klädsel: Marimekko-prickar ovanpå en mönstrad klänning (ser för jävligt ut) och svarta tights

Dagens smink: Lite maraccas på ögonfransarna

Dagens frisyr: Bullig knut

Dagens händelse: Gardinupphängningen!

Dagens låt: "Let's get physical" med Olivia Newton John. Tro mig, den fastnar om du ens bara tänker på den litegrann.

Dagens planer: Äta en fryspaj och titta på valvakan. Söndagar är bäst.

Dagens saknad: Mormor, såg en dam som liknade henne väldigt mycket och blev hoppfull men det var förstås inte hon.

Dagens dummaste: Att det är superdammigt i mitt rum och att jag saknar en dammsugare.

Dagens sjuka: slem i ögat. Kunde vara värre (men har eventuellt något att göra med punkten ovan).

Dagens drog: Kaffe. Det är alltid kaffe.

Dagens kram: Ingen så vitt jag kan minnas

Dagens puss: Tomt på den fronten också. Men tar gärna åt mig lite av det jag just skrev om Ingvar Oldsberg eftersom jag faktiskt vet vem han är.

Dagens köp: Gardiner, kaffekoppar, matta, lunch.

Dagens godis: Om jag känner mig crazy kanske det blir en chokladbit till valvakan.

Dagens humör: Mycket nöjd.

Valdag

Kommersen Loppmarknad

Gardiner

Efter gårdagens fasliga krabbismigrän var det väldigt skönt att promenera till loppiset Kommersen med L, S och syster E. Äntligen hittade jag det Nina-gardintyg som jag har letat efter, blev så ivrig att det resulterade i ca fem meter för mycket tyg. Men det kan väl bli till en klänning eller två den dagen jag får hit min symaskin. Jag hittade också en (ful) matta och två kaffekoppar. Min sluskiga rum känns lite mindre sluskigt.

På vägen till Kommersen berättade L om sin lördagskväll:

"We saw this Swedish celebrity, from something like 'spåret', I don't know, and I went to talk to him and he gave me a hug and a kiss och the cheek."

Min lördagskväll gick ut på att blunda med mitt högra migränöga samtidigt som jag slötittade på "Här är ditt liv" med ingen mindre än densamme Ingvar Oldsberg som tydligen var på efterfest med tennisspelaren Mats Wilander (som L också fick hälsa på). Sicket sammanträffande. I och för sig spelas serien in i Göteborg, men ändå. Lite lustigt.

Barn som spejar upp mot skyn i en klippskreva på vägen hem

Foten av uppförsbacken på väg till mitt hus

Tant Nina reder ut begreppen

"Va, är Jared Leto också skådespelare?"

Sådana spörsmål får man minsann svara på när man umgås med av tre (i övrigt underbara) 18-åringar. Jag ger mig, det var ett tag sen 90-talet.

Akademisk rättvisa?

Igår läste jag här om hur Merete Mazzarella frågar sig om det är en mänsklig rättighet att bli doktor med anledning av en upprörande disputation vid Linköpings Universitet för ungefär ett år sedan. Idag kan man här läsa om att en professor vid Göteborgs Universitet misstänks för fusk med rapporter, artiklar och manuskript. Eftersom mina två senaste veckor har gått ut på att kritiskt granska en magistersuppsats som jag ska opponera imorgon hade jag redan innan det här funderat en hel del över Universitetskultur och kraven på akademiska arbeten.

Till saken hör att disputationer i Sverige ofta anses gå mildare till än i Finland, och när jag har läst med min röda penna i högsta hugg har jag undrat hur mycket det här har påverkat min egen inställning till andras texter. Det verkar problematiskt att jag känner mig lite tvingad till att ta seden dig jag kommer (med andra ord att vara mildare i min bedömning) samtidigt som den akademiska världen strävar efter att vara ett internationellt nätverk där texter och publikationer bedöms på samma grunder oberoende av om man befinner sig vid ett universitet i Uleåborg eller New York.

Det är förstås sedan en sak att vara kritisk och en annan sak att vara elak. Och det är svårt att bli kritiserad också om man i efterhand kan hålla med om kritiken. Vi får se hur det går imorgon.

Mera bokhögar

Detta är alltså vad jag kommer att syssla med den här hösten vid sidan av recenserandet och upptäckandet av Göteborg.

Damen i antikvariatet

Två flickor cyklar förbi och ropar:

"Rösta på miljöpartiet! Rösta på miljöpartiet!"

Jag är på affischjakt men butiken jag vill gå till har lunchstängt så jag går istället till ett antikvariat. Hittar två böcker och språkar med försäljaren som hyser hemliga drömmar om att kanske någon gång läsa teologi vid Åbo Akademi. Jag råkar nämna att jag också har tänkt söka jobb på sidan av studierna när damen nämner att en finsk flicka ibland jobbar på i antikvariatet.

"Ja men, skriv ner ditt nummer vettja!"

Tidigare på morgonen försökte jag memorera mitt nya svenska nummer medan jag stegade mot Humanisten. 0-7-6 börjar jag hoppfullt men blir tvungen att ta fram telefonen för säkerhets skull.

"Jag äger ju inte butiken så jag kan inte lova någonting, men nu har vi din nummer i alla fall!"

Jag betalar för mina böcker, en memoarbok av Paul Auster och en essäsamling av Octavio Paz. min väska är ordentligt tung från tidigare men när jag kliver ut ur antikvariatet är mina steg underligt lätta.

Mums

Trevlig början på helgen, avhämtning av recensionsböcker från det närmaste postkontoret. Vad ska jag börja med? Denna typ av dilemman uppskattar jag sannerligen.

Saklig och förnuftig

Naturligtvis blir det mulet och regnigt så fort jag orkar komma ihåg att köpa batterier till kameran. Men jag misströstar inte, ärligt talat blir jag lite irriterad på den där jäkla solen som gör min promenad upp mot mitt slott uppe på backen ack så svettigare. Det är skönt med höst. Det är skönt att vara lite småfrusen. Yes, I said it.

För tillfället sitter jag i universitetsbibbans läsesal och undrar om jag ska fortsätta vara flitig eller gå till Systembolaget och inhandla vin för middagen som L så snällt har beslutat sig för att laga ikväll. Jag vet redan vartåt det barkar. Det är något med fredagar som gör det väldigt svårt att jobba, också om dagen i praktiken ser precis likadan ut som alla andra dagar i veckan. En recension har jag dock hunnit med samt en ytterligare början på noggrann genomgång av den magisteruppsats som jag ska opponera nästa vecka. Det är roligt att läsa andras uppsatser, också när man tycker att saker och ting inte riktigt fungerar. För att jag inte mina seminarievänner ska uppfatta mig som den där finlandssvenska bitchen som minsann skulle kritisera varenda mening har jag beslutat mig för att bli en kolugn opponent. Här ska det minsann diskuteras sakligt och förnuftigt.

En fralla anyone?

Jag har suttit och funderat på Sverige sådär i helt oproblematiserande termer och funderat över om jag har gjort nånting riktigt svenskt sen jag kom hit för snart två veckor sen. Det enda jag kan komma på är att jag har uttalat det übersvenska ordet "fralla" utan att det ingick i ett sammanhang där jag mobbade min svenska småkusin.

The horror, the horror.

Sen är det naturligtvis svårt att låta bli att se på Idol, särskilt eftersom jag faktiskt har en tv. Men utöver det vet jag inte. Här finns billigare och skojigare frukter, det är bra. Man kan äta massor av physalis (går även under det fantasilösa namnet ananaskörsbär samt det mer fantasifulla namnet syfilis) utan att bli ruinerad. Kanske har jag missat något viktigt svenskt? Man kan ju alltid fråga Sverigedemokraterna.

I maklig takt

Läsesalen i Universitetsbibban verkar lovande. Bekväma stolar och bokstöd på borden. Det är soligt och varmt. Och det känns lite som ett tema för det lär komma att regna och blåsa vågrätt sen när det väl börjar, och när jag just hade kommit till "regniga" London var det också varmt och strålande sol. Jag är mycket okej med sådana avvikelser från det normala.

En bra sak med att komma till en stad där vänner och släktingar har varit tidigare är att man får fina tips om människor man kan träffa, man får liksom åka lite social snålskjuts. Jag fortsätter tacksamt att ta emot tips. Kanske lite särskilt för att jag har seminarier så sällan och inte riktigt ingår i något sånt sammanhang ännu. Samtidigt är det otroligt skönt att slippa hela utisruljansen. Jag kan i och för sig förstå Nanne när hon irriterar sig över att det inte ens finns utisprogram att välja bort, men tro mig, man kan hamna i de mest underliga sammanhang då. Våga säga nej till hyster-bonding.

Den där kursen

Jag vet inte vad det är med oss litteraturvetare från Åbo, men av någon anledning är vi väldigt bra på att lämna efter oss enstaka mystiska obligatorisk kurser som krävs för att få ut kandidatexamen. Jag har läst filosofi som långt biämne och varit mycket nöjd med mitt val. Men det var då alltså den där ena kursen. Det känns helt omöjligt för mig att börja skriva gradu innan jag har fått den ur världen, men den här veckan ska det bli gjort. Det är inte ens svårt, mest lite tråkigt. Det är sällan kul att skriva referat.

Problemet löses på följande sätt: man väljer valfri vän och beger sig till valfritt café. Man slår sig ner och jobbar i ungefär en halvtimme tills man har lust att göra Hobbes ansikte till en piltavla och till och med börjar fundera över var i rummet man skulle placera den. Resten av tiden har gått till att slöläsa bloggar och googla espressokokning i moka-bryggare.

(Kaffet blev gott, bytte från äckliga Zoegas till Arvid Nordquist. För den som bryr sig om sådant.)

Att sakna röst

Igår tappade jag rösten. Det låter hur kul som helst när jag försöker prata. Men det betyder också att jag får hålla mig i skinnet lite till och stanna hemma ett par dagar. Jag tror att jag skrämde upp datasupportsnissen litegrann just när jag skrockade till efter att han hade informerat mig om att mitt nät skulle fungera bara jag valde den engelskspråkiga avtalssidan. "Ja, ditt modersmål är ju svenska..." sade han lite tveksamt när jag försökte påpeka att det var ganska uppenbart att jag klickade på den svenska flaggan.

I brist på hälsa och batterier till kameran kan ni här ovan skåda en pytteliten bild från mitt rum tagen med min dåliga datorkamera. Här ska jag sitta idag och slösurfa, titta på tv*, och kanske börja läsa den uppsats som jag ska opponera om två veckor. Det känns konstigt att jag inte kommer att ha några egentliga tidsramar för mitt skrivande, mina seminarier är väldigt sporadiska och kommer bara att hållas en gång varannan vecka nu de kommande månaderna. Som tur kan man alltid göra läsordningar. Också om man själv hittar på alla punkter och måsten.


*Någon har lämnat kvar en tv i rummet, jag tänkte först att det var ganska störande eftersom jag har vant mig av med zombiezappandet, men börjar nu faktiskt vänja mig vid att äta morgonmål till "Gomorron Sverige".

Blindstyre

Ett magiskt Göteborgsögonblick kallade M det för. I den lilla klubben nära Slottsskogen med underlig beach-inredning (palmer, djurhudar, bambuväggar...) där också Jens Lekman traskade omkring och såg lite vilsen ut efter sin hemliga enmansshow som vi hade turen att få höra om. Svettigt och vackert var det, och vacker var Jens i sin rutiga skjorta och lilla mössa och i sin fina blyghet som gjorde allt ännu mer... ja. Bara ännu mer.

Det bloggas igen från de Matteo och det får mig att tänka på hur jag har ett behov av att snabbt skapa några stamställen när jag kommer till ett nytt ställe. Det är samma sak när jag reser. Inte för att stället nödvändigtvis behöver vara fantastiskt, men det är som om jag behöver ha någon fast punkt. Hur liten den än är. Men det bör dock tilläggas att de Matteo hittills har Göteborgs godaste kaffe. Värre stamställe kunde man välja.

En orsak till att jag har känns mig en aningen bortkommen är att jag skulle fixa nya glasögon alldeles innan jag åkte från Finland. Precis som jag misstänkte hade min syn försämrats rejält. Typiskt nog hann glasögonen inte bli klara innan jag åkte vilket har inneburit att jag har vacklat omkring med mina supersvaga gamla tittdon på ca -2.25 trots att jag borde ha -4.25. Rekommenderas inte. Men till min glädje låg det ett litet paket i postluckan igår, och nu känner jag mig betydligt säkrare på stegen.

Feist spelar i bakgrunden och jag ska snart hugga in på min croissant. Det börjar arta sig.

Radiotystnad

Nej, jag har inte slutat blogga men internätet i denna stad har inte velat mig väl hittills. Men det ska nog ordna sig så småningom. Just nu sitter jag på café da Matteo tillsammans med L, det är lite svalt i luften men inte för svalt. Solen skiner och kaffet är underbart.

Den här veckan har varit ett kaos men jag känner att jag kanske har landat litegrann. Jag flyttade in i mitt rum i onsdags och har redan varit det obligatoriska varvet till Ikea. Rummet känns stort i jämförelse med min Londonskrubb, även om det är lite halvsjaskigt och kommer att målas om. Vid boendeexpeditionen informerades jag om att JAG får välja väggfärg. Så fint, hann jag tänka. Men sedan fick jag se de fyra nyanserna av grått som jag skulle välja mellan och fick svälja min entusiasm.

Däremellan har det hunnits med en hel del promenader av och an i jakt på diskborstar och kuvert men också ett och annat vinglas i stadshuset och vilda diskussioner om hipsters och religion. Ikväll blir det hemlig konsert tillsammans med M. Jag berättar mera nästa gång jag hittar nät.